Nollningsvecka avklarad


                       

Nu har jag avklarat en hel veckas nollning. Blev en vecka full med lekar, skoj och nya bekantskaper. Imorgon har vi upprop till första kursen. Så då känns det som om allt börjar på allvar. Känns lite ovant att tänka att jag faktiskt börjat på Universitetet. Har liksom börjat komma till slutet av utbildningsstegen innan "det riktiga livet" med jobb och allt sådant börjar. Mysko...

Jobbade natt i natt. Känns som en ganska "vanlig" natt på Max City faktiskt. Halvmissnöjda kunder, stress, slagsmål, polisen etc... Om ni inte skulle ha något att göra någon lördag natt de närmaste veckorna runt 2-3 på natten så kan ni ju alltid komma hit och beskåda spektaklet. Nu ska jag inte jobba på en månad, för att se hur den nya fasen av livet artar sig och hur jobbet kan passa in där.

Efter en fullpackad vecka med nollning, tre-rätters-middag och nattarbete har jag och Martin en total slappardag här hemma utan att göra något vettigt. Ganska skönt faktiskt, varva ner efter veckan och ladda inför den som kommer. Den första riktiga veckan på universitetet =)

Bless!
Alex

 

 


Klyftig översättning

Jag satt och läste senaste numret av Språk-tidningen (nr 4/09) för någon dag sedan när jag hittade något väldigt roligt i en av artiklarna. I svenskan finns ordspråket : Ont krut förgås inte så lätt.

Detta ordspråk är tydligen översatt från tyska, där ordspråket lyder: Unkraut vergeht nicht  men som betyder Ogräs förgås inte.

Klyftig översättning säger jag bara...


Alexandra, litteraturen och språket



Idag har jag alltså officiellt blivit student på riktigt. Jag har idag börjat på Språkvetarprogrammet på Uppsala Universitet. Känns inte det vuxet om något? Det känns faktiskt grymt bra. Har längtat efter det här i många år: Att få plugga språk på heltid. Ingen mer matte, ingen mer naturvetenskap utan bara språk. Ska bli riktigti kul!

Så idag alltså kl 10.00 hälsades det här årets kull av språkvetare välkomna. Ett program var utstakat med ett antal talare som av olika anledningar berör oss på programmet. Det blev en massa info om allt möjligt: passerkort, akademisk kvart, praktik. Sedan drog andra och tredje års elever oss ut på stan för en liten sightseeing och vandring mellan Universitetets olika nationer. Imorgon fortsätter välkomnandet och efteråt ska jag köpa en kursbok till första kursen på Studentbokhandeln.

Jag var uppe på Gränby Centrum nu på kvällen och kikade in Akademibokhandeln (mycket trevlig affär, om jag får säga det själv). Bland språkböckerna hittade jag "1001 böcker du måste läsa innan du dör" av Göran Hägg. Verkar vara en grymt intressant bok. Skulle verkligen vilja läsa den och nog gärna läsa böckerna han rekommenderar också. Bläddrade en stund i den och den verkar superbra. Får nog bli ett projekt senare när jag läst de olästa böckerna jag har hemma och får lite tid över mellan språkstudierna =)

Bless!
Alexandra

Uppraggad på träningsrundan

Är fortfarande chockad efter det som hände idag. Detta brukar liksom inte hända mig speciellt ofta. En kille som jag adrig sett förut vinkar och hälsar glatt på mig då jag är ute och promenerar.

"Jag tycker att jag känner igen dig!" säger han. "Var jobbar du?"
"På Max"
"Jaha, jag tyckte jag kände igen dig från ICA" Säger han och pekar bort på Ica Årstahallen. "Jag heter Daniel" (fingrerat namn)
"Jag är Alexandra."
"Är du ute och tränar?"
"Ja, jag är ute och promenerar lite"
"Skulle jag kunna få ditt telefonnummer? Så kan jag ringa dig och så kan vi träna tillsammans. Jag jobbar därborta och slutar tidigt på morgnarna så då skulle vi kunna gå ut och träna."
"Nej, det tror jag inte." svarar jag försiktigt.
"Inte? Jo, men jag skulle ju kunna ringa dig"...


Jag tror han frågade efter mitt nummer tre gånger, så han var ganska ihärdig. Vad ska man svara egentligen när nej inte fungerar men man inte har lust att vara otrevlig? Till slut fick jag försöka med triumfkortet att jag är gift, men knappt det verkade funka. I och för sig förstår jag om han inte trodde mig, för de flesta som träffar mig tror inte att jag är gift och tyvär hade jag inte ringarna på mig. Får komma ihåg det till nästa gång.

När jag väl lyckades komma ifrån honom och gå hemåt igen kände jag mig övervakad och fick vända mig om för att försäkra mig om att han inte var i synhåll då jag gick in i huset. Hade inte lust att få oväntat besök om man säger så...

Så dagens lärdom: Om en kille du aldrig träffat vinkar glatt och verkar vilja prata, så låter du hörlurarna sitta kvar i öronen, vinkar lite tillbaka och fortsätter sedan framåt som om inget har hänt.

Bless!
Alexandra

Herren är min Herde




Foto: www.fotoakuten.se

HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro. 
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen


Amen.


Lugn pysslig dag hemma

Nu var det ju faktiskt över ett år sedan som jag och Martin flyttade in i lägenheten. Ambitionen då var att allt skulle vara färdigt innan inflytt. Riktigt så blev det inte...

Vi har fått ta en dag i sänder. Under bibelskoletiden hann vi inte med att göra så mycket alls. Hann knappt sätta upp tavlor. Men nu är tavlor uppsatta och en skohylla står på plats.


Idag har vi satt upp hatthyllan som Martin gjort, så äntligen ser vår hall verkligen ut som en hall. Vi har satt upp en lampa i hörnet vid soffan så att det går att sitta och läsa där på kvällar utan att det blir för mörkt. Jag satte upp nya krokar inne i badrummet. Utöver detta så har vi plockat och fixat rent allmänt här hemma innan Martin stack till jobbet.

Nu är det bara köket kvar att fixa till. Jag har sagt det många gånger förrut, men nu tror jag nog faktiskt att det bara är det kvar.

Det har varit en skön och lugn dag. Nu på eftermiddagen har jag kunnat sitta inne och mysa medan regnet sköljt ner över Uppsala. Förlåt, men jag tycker faktiskt om när det regnar. Det är så trevligt att sitta och lyssna på regnet som droppar utanför.

Bless!
Alexandra

RSS 2.0