Jag läser som sagt Utvandrarna-serien just nu. Så extremt bra :) Tycker väldigt mycket om dem faktiskt. Och just nu känns det som om allt snurrar runt dem. Möter på dem överallt känns det som.

Igår var jag inne på Carrolinnan där hon skrivit om att det nu kommit ut en demo på engelska versionen av "Du måste finnas". Efter det så kikade jag runt på Youtube efter låtar ur musikalen.

Idag så var jag på ett seminarie som handlade om hur svenskan utvecklats i den svenska kolonin "Nya Sverige" i Nordamerika. Föreläsaren uttryckte flera gånger att vi inte skulle inbilla oss att den utvandringen som svenskar gjorde till Nya Sverige liknade Karl-Oskars och Kristinas utvandring, men det kunde man ju inte sluta tro i alla fall.

Fast i boken eller vaddå? ;) Men som sagt är den ju så grymt bra!

Jag tror nog att det är på grund av att jag är språknörd som jag har detta "problem" eller hur man ska uttrycka det. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker på sitt originalspråk (om jag behärskar det...). Nästinpå att jag föredrar det. Man får inte riktigt samma känsla av att läsa översättningar som när man läser originalutgåvan, vet dock inte om det beror på översättarna eller om det beror på att språk är olika och har olika begränsningar.

Det hela började med Harry Potter tror jag. När jag blev tillräckligt gammal för att förstå engelskan tillräckligt bra så började jag läsa de böckerna, för jag orkade helt enkelt inte vänta på de svenska översättningarna. Minns att jag som 10 åring (eller något liknande) satt och försökte mig på Hemligheternas kammare, men första sidan tog mig en timme att läsa så jag gav upp. Men från bok nummer fem så läste jag dem på engelska.

Språk är verkligen olika. Märker det speciellt nu när jag studerar skillnaderna och likheterna i världens språk. Men även språk som är så pass lika som svenska, engelska och tyska är väldigt olika. Saker som funkar bra på engelska kann ofta kännas så platt på svenska. Likaså på tyska. 

Jag vet inte om det bara är jag som är gnällig. Men jag tror att detta kan ha haft en inverkan då jag tidigare ville bli översättare. Ett försök att överföra den där magiska känslan av engelska till svenska. Eller i alla fall göra det själv så att jag inte kan klaga på någon annan om översättningen inte blir bra, som många av mina kompisar kan intyga på att jag brukar göra.

Men: vad tycker du? Någon som känner igen sig? 

Ryanair måste verkligen ha haft en dålig dag eller så var de väldigt trötta. Vi flög hem med dem igår från Norge. De verkade liksom lite fumliga om kan får kalla dem det. Flygvärdinnan som gjorde reklam för saker som fanns att köpa på planet tjatade på om olika parfymerbjudanden som de hade. Hon pratade jättelänge och hakade upp sig flera gånger, slutade mitt i meningar för att en halv minut senare börja där hon slutade. Några ungar (kändes som det i alla fall) som satt längre bak applåderade och härjade vilket gjorde det ännu svårare för flygvärdinnan att prata och hon blir tvungen att avfärda applåderna med: "Ja, det är bra att ni har roligt". Sedan fortsätter hon att tala om deras parfymer som hennes manliga arbetskarmater tydligen tycker jättemycket om när hon hade dem på sig.

Grädden på moset efter allt allmänt fumlande, "superbilliga"-måste-ha parfymer och trötta flygvärdinnor är när en av de manliga flygvärdarna(?) ska tacka på besättningens vägnar och avslutar med: "...and have a nice ... evening... or whatever."

Bless!
Alexandra

Alla pratar om twilight, jag tror inte att jag märkt när det kom utan helt plötsligt var det bara här och alla pratar om det och alla har läst dom. Men inte jag.

Var uppe på Akademibokhandeln igår för att kika på annat men då låg de där. Som liten var jag väldigt fast i vampyrberättelser och det sitter väl lite kvar fortfarande. De reades ut för 69:-/boken på bokhandeln så jag var väldigt sugen på att köpa första boken, men gjorde det inte. Jag ska ta och läsa ut Utvandrarna-serien först och troligtvis Narnia också sedan ska även jag bli en av de som läst Twilight-böckerna.

Stenfigurerna uppe i Notre Dame

Inspirerad av Rorys tal vid hennes examen på Chilton där hon nämner att hon åkt flotte med Huck och Jim och åkt tåg med Anna Karenina, börjar jag fundera på vad jag har gjort.

Jag har åkt jorden runt på 80 dagar, räddat tiden tillsammans med Momo, flygit på kvast tillsammans med Harry Potter, varit kär tillsammans med unge Wether, jag har försökt lösa mysteriet om författaren Julian Carax, gått en introduktionskurs i filosofi med Sophie, blivit riddare med Alanna och mycket mer.

Just nu håller jag på att utvandra till Amerika tillsammans med Kristina och Karl-Oskar.

Vad har du gjort?

Bless!
Alexandra

Jag och Martin besökte Paris på vår bröllopsresa.

Det där med att leva tillsammans. Sitta uppe på kvällen tillsammans, skicka sms och fråga vad vi ska äta på kvällen, sitta trötta i soffan tillsammans, tvätta kläder, vakna brevid varandra på morgonen, komma hem till ett ny-gräddade-bullar-luktande-hem, få en puss på kinden.

Det finns väldigt mycket vardag i förhållanden, väldigt mycket faktiskt. Dagar då man inte riktigt hoppar upp och ner av glädje utan man gör sina vardagligheter. Jag minns innan vi gifte oss hur man längtade efter vardagen, bara alla dessa småsaker man gör, att bo tillsammans och att ha ett gemensamt liv tillsammans.

Vardagen har sin charm och klyschan säger ju att det är dagarna som går som är livet. Men det går inte att beskriva känslan av att veta att han alltid kommer att finnas där, att ringarna på våra fingrar betyder "for better for worse 'til death do us apart". Det är så underbart att vakna på morgonen och titta över på andra sidan sängen och veta att den där personen älskar jag hur gårdagen än var och hur mycket morgonfrilla någon av oss än har. Den där personen är jag gift med och älskar av hela mitt hjärta.

Vi ska på bröllop i Norge i helgen och jag önskar dem all lycka!

Vila och avkoppling - Man behöver det så mycket. Förstår inte var all tid tar vägen. Man tycker  att världen verkar snurra snabbare och snabbare ju fler år som går, väldigt konstigt egentligen. Men nu ska det bli skönt att få gå hemma och lufsa runt i några dagar.

Vi hittade denna förunderliga bro i en park nära Gamla Stan i Riga.  



Den är helt fyllt med hänglås med ingraverade namn på.

Vi tyckte att det måste vara en ganska speciell förlovningstradition att gå och sätta sitt hänglås på bron. En ganska talande bild.

Myndigheterna verkar inte ogilla det då vi hittade lås med flera år gamla ingraveringar. 

Jag såg förra veckan att man gör en nyfilmatisering av "Alice i underlandet" med bl.a. Johnny Depp och Anne Hathaway. Tycker detta är jättekul! Jag har (i alla fall inte vad jag minns) sett hela filmen i de föregående versionerna. Tror mig ha sett stora delar av den tecknade versionen dock.

Det är ju ganska på modet att göra filmatiseringar av stora och berömda böcker. Sådana som "Sagan om Ringen", "Kalle och Chokladfabriken", "Harry Potter" och "Narnia". Alla Jane Austens romaner finns filmatiserade och många av dem flertalet gånger.

Jag tycker att denna trend är bra av olika anledningar:

- Man kan uppleva bra historier på olika sätt. Ibland vill man mysa med en bok men ibland så kanske man hellre bokstavligen vill "se" berättelsen. Man kan då lägga märke till saker som man inte tänkte på i boken.

- "Alla" kan avnjuta den. Let's face it, alla tycker faktiskt inte om att läsa, sorgligt men sant. Men de som kanske aldrig skulle ta tid att läsa boken kan se filmen istället, och på så sätt ta del av historien.

- Det blir nytt och fräscht. Alla personer kanske inte gillar att kolla på äldre filmer utan vill ha de lite nyare och då är det ju bra att de får det.

- Man blir påmind om dem. Ibland glömmer man bort alla bra historier och då blir man påmind och kan avnjuta och återupptäcka hur bra deverkligen är.


Dock finns det ju negativa saker som följer med också:

- Allt handlar i slutändan om pengar. Inte alla filmar på grund av den fenomenalt braiga historien utan på grund av att den är känd och älskad och då går det ju att tjäna mycket pengar på den.

- Filmer brukar oftast vara 1,5 - 2h långa. Vilket medför att man måste dra ner på saker, ta bort saker och ändra på saker. Inte alltid positivt. Speciellt inte om man älskat saker i böckerna som man gärna ville se visuellt, och så inser man att det blivit borttaget.

Att sitta uppe en tidig morgon är en av de bästa saker jag vet. En del skulle klassa mig som tokig, men det är faktiskt riktigt mysigt. Ofta är det ingen annan som är vaken och allt är helt tyst. I och för sig är det fortfarande vardag så nu hör jag folk som vandrar omkring och vatten som strilar. Men om du tar en lördagsmorgon klockan 7 så kan jag lova dig att man är ganska ensam om att vara vaken.

Jag är verkligen en morgonmänniska. Får mest saker gjorda på morgon/förmiddagar, och blir helt deprimerad av att inte komma igång förän 11-12 någonstans. Känns ganska konstigt egentligen men jag har förlikat mig med att jag gillar morgnar, något som vad jag vet, inte är så vanligt.

Bless!
Alexandra

Äntligen är jag färdig med Emma. Inte alls att boken var tråkig och att jag därför är lättad över att den är färdigläst. Utan snarare att den helt enkelt bara tog lång tid, det gick sakta. Jag började läsa boken i juli någonstans och är vanligtvis en snabb läsare. Men det var väl 1800-tals engelskan som orsakade allt antar jag, även om jag är språkgalning så har jag ju aldrig läst äldre engelska på det viset.

Men boken i sig då?  Typisk Jane Austen-stil med mycket kärlek, äktenskap, baler etc. Boken handlar om unga Emma som är begeistrad i "match-making". Denna gång blir dock inte allt som hon tänkt sig vilket får oanade konsekvenser. Jag tyckte om boken, den var väldigt lätt att leva sig in i och "följa" med personerna om man nu kan uttrycka det så. Man hade en förväntan för vad som komma skulle.

Jag har tyckt om Jane Austen ett bra tag, detta är dock första boken som jag läst, annars har jag bara sett filmerna. Efter att ha läst den här boken är jag fortfarande sugen på att läsa flera av böckerna. Ser fram emot Stolthet och Fördom, min favorit hittills av Austen-historier.

Än så länge var den period då jag läste mest när jag var liten. Sedan när jag kom upp i  15-16 års åldern fylldes tiden mer och mer av studier. Men här är mina favoritböcker från barndomen. De listas helt utan inbördes ordning, tror inte att jag skulle kunna rangordna dem.

- Harry Potter-serien av JK Rowling. Behöver den någon närmre beskrivning? Började läsa den när jag gick i femman och slutade, ja var det två år sedan sista boken kom ut?

- Robot-böckerna av Lin Hallberg. Berättelsen om en häst-tjejs uppväxt med alla dess mot- och medgångar.

- Den oändliga historien av Michael Ende. mindes att jag såg filmen på dagis som liten, läste sedan boken när jag blivit lite äldre.

- Den mörka materian-serien av Philip Pullman. Nu har ju den första boken "Guldkompassen" blivit film, så den har fått ganska mycket publicitet på senare tid.

- Lejonninans sång-serien av Tamora Pierce. Helt underbar medeltid/fantasy serie om den unga Alanna och hennes kamp för att bli riddare då detta egentligen är omöjligt eftersom hon är kvinna.
  
- Johannesnatten-serien av Gull Åkerblom. Svensk fantasy/mysterie-serie om flickan Matilda.

- King of Sunset-serien av Ulrika Ekblom. Återigen en hästboksserie. Handlar om travhästen King of Sunset och hans skötare.

- Änglar i hissen-serien av Kristoffer Leandoer.  En stormig kväll hittar David en hiss i sin trädgård och detta leder till både det ena och det andra.

- Spelkortmysteriet och Julmysteriet av Jostein Gaarder. Gaarder är helt fenomenal med sitt öga för detaljer och sitt sätt att väva ihop saker till oförglömliga berättelser.

Ser när jag tittar tillbaka att jag tyckte väldigt mycket om mysterier/fantasy. Fast jag var inte så mycket för böcker i Eddings-anda eller Terry Pratchett, kom mig aldrig för att läsa dessa.

Känner du igen dig? Vilka böcker var dina favoriter som liten?

Bless!
Alexandra

Älskar verkligen dessa färger.



Så vackra att se på.



Finns nog nästan inget bättre än den här delen av hösten.

Nobelpriset i litteratur gick den här gången till Herta Müller för att hon "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap". Man kan inte annat än säga grattis.

Jag sitter och kikar på listan över pristagare i litteratur och man känner bara: "Oj, vad mycket man inte vet. Vad mycket man inte har läst!" Det finns så mycket mer där ute, som man bara kan drömma om. Jag är ingen expert på nobelpristagare, men jag har lovat mig själv att någon gång ska göra ett slag i saken. Än så länge har jag läst: John Steinbeck, Elfriede Jelinek, Günter Grass och Selma Lagerlöf. Det är inte mycket men i alla fall en början.

Gick in på adlibris.se för att kolla på hennes böcker och såg att alla böcker på tyska och svenska var tillfälligt slut. Så det kan nog ta ett par dagar innan man kan få tag på böckerna. Bokhandlare och internatföretag behöver nog ett tag på sig att beställa hem fler böcker.

"50 miljoner kvinnor "fattas" i Kina. Varje dag försvinner tusentals små kinesiska flickebarn. De är inte önskvärda utan bortsorterade genom aborter, mord och vanskötsel."

Utställningen kallar sig "ett konstnärligt projekt om en grym verklighet" och jag håller verkligen med. Det är inte bara tragiskt att flickor är så pass oönskade i Kina och andra delar av Asien, det är också ganska sjukt att göra abort enbart på grund av att barnet som man väntar är en flicka? Borde inte alla barn vara önskade och välkomna oberoende vilket kön de tillhör?

Ta dig en titt på: www.chinagirl.se

Ja, det är väl bara att acceptera att den kommit nu. En aning för kall för min smak, men man ska väl inte gnälla, det brukar inte bli bättre då. Hösten innebär många saker och väldigt mycket färger. Den varma hösten med oranga löv överallt är min favorit.

Hösten brukar också innebära mörka kvällar då man kan krypa ner i soffan med en bok och en kopp thé. Tända ljus och fönsterlampor ger en skön mysig belysning. Den delen av hösten är inte fy skam.

Sitter just nu i köket med två tända ljus, banan och curry-mackor och en stor kopp varmt thé. Idag har vi påbörjat en ny kurs som nog säkert kommer vara intressant. Har suttit någon timma i biblioteket och läst två kapitel i kursboken. Tränade på Svettis innan jag stack hem och sitter nu och njuter sådär lite trött i kroppen som man brukar vara efter ett träningspass.

Bless!
Alexandra

Står i köket och lagar mat. Martin kommer hem när som helst. Han vill ha nudelwok, so nudlar it is! Känner mig riktigt hemmafru-aktig, och det har jag inget emot. Tyvär är dock inte lägenheten städad eller sängen bäddad, ironiskt nog...

"Det vackraste vi kan uppleva är det oförklarliga"

Albert Einstein 1879-1955

Förstår inte hur man kan bli så trött på att plugga. Det känns verkligen som att man läser samma sak i all oändlighet, men vet inte riktigt om det fastnar. Fast ändå tycker man att allt sitter, man känner ju så väl igen allt som står i papperna. Har en känsla av att det är såhär det kommer att kännas inför varenda tenta.

Men snart är det över. Förlåt, jag vet att jag gillar att plugga, men man blir så trött ibland...

Känns så skönt att man äntligen hamnat bland personer av samma typ som en själv: språkgalningar. Som jag nog sagt tidigare kände man sig lite konstig när man gillade språk på gymnasiet och högstadiet. Det var liksom inget som man egentligen skulle göra. Men nu kan man lugnt sitta på facebook och dra språkskämt, folk fattar äntligen vad man menar.

Ser framemot några dagars vila efter intensiva studier, innan nästa kurs börjar. Åka och se Riga i helgen ska bli så kul =) Att få resa igen, fira vår bröllopsdag, fira att vi gjort första tentan m.m.

Bless!
Alexandra