Nu har tre månader gått av 2010. Vart har tiden tagit vägen? Det har gått himla snabbt.

Jag har definitivt inte läst så mycket som jag hoppats eller förväntat mig. Studierna och allt annat som hänt denna vår har gjort min fritid begränsad. Men med den här takten kommer jag i alla fall slå förra årets lästa böcker med hästlängder.

Som ni ser är det inga recensioner som finns nedan utan mina egna korta anteckningar om böckerna.

- Ljudet av ditt hjärta – Stephenie Meyer
Lästes ut på mindre än ett dygn. Otroligt spännande och bra som resten av Twilight-serien.

- Breaking Dawn – Stephenie Meyer
Serien fick ett värdigt slut. Boken innehöll allt man kunde önska sig innan man läste den sista sidan om Bella och Edward. Otroligt bra!

- Prince Caspian – CS Lewis
Trodde att boken skulle vara seg då filmen har en tendens att kännas lång och lite seg. Men jag blev glatt förvånad. En väldigt bra bok i sann Lewis-anda.

- The adventure of the Dawn Treader – CS Lewis
En bok i typisk Narnia-anda. Inte mycket annat att säga om saken. Full med magi och fantasi.

- Schönhauser Allee – Wladimir Kaminer
Lättläst bok full av korta berättelser. En bra bok. Författaren ser små saker i vardagen som han sedan tar upp på ett bra sätt.

- Der Vorleser – Bernhard Schlink
En bok jag aldrig skulle valt att läsa själv. Ville gärna sluta läsa då jag inte tyckte om Hannas och Michaels förhållande. Men boken gav många frågor och tog upp många intressanta frågor. Jag tyckte faktiskt om boken. Trodde inte att jag skulle göra det men det gjorde jag.

- Draussen vor der Tür – Wolfgang Borchert
Annorlunda bok. Svårt att veta vad som är verklighet och vad som inte är det. Men faktiskt ganska bra.

- Tand – Jenny Erpenbeck
En långtråkig novellsamling som bara lämnade en deprimerad när den var slut. Ingen höjdare alltså.


Liten sammanställning:
4 böcker på tyska, 3 på engelska och 1 på svenska.
3 böcker med kvinnlig författare och 5 med manliga.
Totalt 2 kvinnliga författare och 4 manliga. 

Tidigare har jag skrivit om mitt missnöje över Kriminalare i bokform. Det är inte riktigt något jag gillar.

Men det här tog nästan priset. När jag och maken sätter oss ner med nysläppta "New Moon", glada över att den äntligen kommit ut på DVD. Sätter igång filmen, då kommer alla de vanliga klippen, information, kopieringslagen etc. Sedan kommer trailersen, först kommer två glada komedier som faktiskt verkar vara ganska bra filmer (iaf roliga), sen kommer en tredje film som också den verkar vara en komedi, en rolig college-komedi. Efter halva trailern blir dock en av tjejerna mördad av en kompis med ett svärd/dolk. Hela trailern byter stämning och nu ser man hur alla inblandade i resten av filmen bli jagade av en person med samma vapen som mördar dem en efter en.

Hur roligt är det här på en skala? Vad har filmbolagen i huvudet egentligen? Det här förstörde totalt min stämning inför filmen. Jag var så sjukt arg! Jag hatar skräckfilmer, får mardrömmar av dem även om vuxna lilla jag fattar att det inte är på riktigt.

Jag kommer aldrig att kunna få bilderna ur huvudet, hur en kompis mördar en annan, hur blodet bara sprutade och sedan hur personens kompisar bara mörklade hela händelsen. Jag tycker att filmbolagen eller vem det nu är som sätter ihop en DVD borde förstå att alla människor inte tycker om rysare/skräckfilmer. Och att alla människor inte vill ha en massa bilder av kallblodiga mord i sitt sinne.

Jag är i alla fall en av dem...

Jag var i Berlin i helgen. Mycket trevligt. Helgen bjöd på mycket promenader, museum och vår. Saknar våren när man kom hem till flera decimeter snö i Uppsala. Men i alla fall.

Passade på att införskaffa resterande böcker till litteraturkursen:
- Jenny Erpenbeck - Tand
- Thomas Brussig - Am kürzeren Ende der Sonnenallee
- Birgit Vanderbeke - Das Muschelessen

Detta var en mycket intressant och omvälvande bok. Först tyckte jag inte alls om den. Hade det varit en bok jag valt själv att läsa så hade jag nog slutat efter något kapitel. Men ju längre in i den man kommer desto mer tycker man om den, eller tycka om är kanske fel ord. Men den tar tag i en och man vill verkligen veta hur det går.

Efter att ha läst boken står man där med en massa frågor. De flesta börjar med "Varför?". Boken tar upp så många känslor: Lycka, längtan, besvikelse, ångest, rädsla och skuld. Der Vorleser var inte alltid så händelserik, men författarens begåvning i att sätta ord på känslor gör att det inte spelar någon stor roll. Der Vorleser är en storm av olika känslor och lämnar kvar dem hos läsaren även när man läst ut sista sidan.

Överlag en ganska bra bok. Jag är fortfarande osäker på handlingen, tycker att man kunde gjort det på något annat sätt. Men den är en storslagen skildring av av två människors liv och hur dessa påverkar varandra.

Läxan till imorgon handlar om konst. Hela lektionen imorgon kommer att handla om konst. Vi ska ta med oss ett "konstverk" och förklara varför vi definierar konstverket som konst.

Vad ska man svara? Det är konst på grund av att det sitter i en tavelram på ett museum. Får man svara så enkelt? Eller vad är det egengligen som säger att något är konst?

Väldigt bra frågor, men jag känner mest att jag blir snurrig av att tänka på dem.