Väldigt länge sedan jag läste ut en bok så snabbt. Vid fyratiden igår hämtade jag in posten som innehöll ett paket med denna bok. Nu vid åttatiden imorse var den utläst. Jag skulle ha läst ut Fallen ängel i natt om inte klockan slagit två och maken kom hem från jobbet för att få någon timmes sömn innan han stack dit igen.

Storyn är som sådan: Nora Grey är en till synes helt vanlig tonårstjej. En dag dyker Patch upp, mörk, attraktiv och farlig. Han börjar dyka upp överallt i Noras liv och verkar veta allt om henne. Men inte bara det. Snart börjar också andra mystiska saker hända. Nora vet att Patch har en hemlighet och att han är farlig, men kan inte sluta dras till honom.

Fallen ängel är en otroligt spännande berättelse, det måste man ge Fitzpatrick en eloge för. Spännande och väldigt oförutsägbar, speciellt när den här världen hon målar upp är väldigt outforskad. Man har inte något riktigt grepp om vad man kan förvänta sig eller vad som kan hända. Allt verkar vara möjligt.

Boken har lite Twilightkopia-varning, det har den, men det är inget jag tycker stör nämnvärt. Karaktärerna känns dock lite platta och saknar riktigt djup, men i spänningens hetta är det inget man fäster sig vid. Fast i gestaltningen av Patch måste något gått lite snett (eller så är inte jag funtad som andra människor) för jag hade svårt att se honom som attraktiv eller sexig, för mig stannade han vid farlig och opålitlig. Där lyckades Meyer bättre än Fitzpatrick då Edward både lyckas vara bad boy men ändå god. Jag menar: i de uppgörande scenerna i Fallen ängel verkar det mest som om Patch mest bara står och tittar på. Vad är det för stil?

Fallen ängel eller Hush, hush som det engelska originalet heter är Becca Fitzpatricks debutroman. En lyckad debut skulle jag säga. Jag drog en lättnadens suck när jag surfade runt på hennes hemsida och såg att uppföljaren är på väg att ges ut. Slutet på boken kom så väldigt snabbt att man inte hade fått svar på alla sina frågor, vilket lämnade en irriterad eftersmak. Jag tycker inte om att stå kvar med frågor, utan vill gärna få dem besvarade, vilket boken misslyckades med. Men om det finns en uppföljare på väg så kan jag lugnt sätta mig och vänta, många av svaren kommer nog med tiden.

Teologin i boken går inte hem hos mig, men om man tar Fallen ängel för vad den är: en påhittad berättelse så får den många plus. Den lyckas att fängsla mig från sida ett till bokens slut, vilket jag säger är ett väldigt bra betyg.

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.