Tidigt på fredag morgon åker jag med Maken och hans familj till Cypern en vecka. Ska bli skönt att få åka på utlandssemester och fira svärfar som fyller 60 år. Det var ganska länge sedan jag var på charter, typ 10-12 år faktiskt, så det ska bli kul.

Det pratas så mycket om att man läser så mycket på charter semestrar. Speciellt vi svenskar verkar läsa kolossalt mycket. För mig blir det helt fel, det slår lite runt i skallen. Vardag är den tiden då jag läser mycket böcker. Semester är den tiden då jag inte läser, för då ska man göra så mycket annat. Så jag ska använda metoden: "Se och lär".

Men sedan är ju frågan: vad ska man ta med sig för böcker då? För några böcker måste jag ju ta med, annars storknar jag nog. Att böckerna ska vara i pocket-format har jag redan bestämt. Och det får inte vara böcker som jag vet att jag kommer sträckläsa. Alltså får Sookie Stackhouse nöja sig med att stanna hemma. Men jag vill ju ändå inte läsa tråkiga böcker.  

Så dessa två får det nog bli. För två borde räcka va? Inte han! av Sheila O'Flanagan och Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Två böcker som jag hört mycket bra om. Visserligen har jag hört en del dåligt om Ängelns lek också men jag gillade verkligen Vindens skugga och hoppas att denna kommer vara i samma stuk.

Nästa helg åker jag till Berlin! Jag ska hälsa på en kompis som bor därnere och pluggar just nu. Det ska bli superkul! Har inte varit i Tyskland på ett par år nu, så det ser jag framemot.

Den första boken vi läste nu under vårterminen var Schönhauser Allee av Wladimir Kaminer. Mina tankar om den boken står längre ner på sidan. En rolig grej jag kom på är att jag ju faktiskt kommer att bo på Schönhauser Allee när jag åker ner till Berlin! Intressant sammanträffande. Mitt hostel ligger på nr 19 och jag tror Kaminer bor på 89. Får kanske ta och göra ett besök ;)

Katedralen på Röda Torget i Moskva.

Börjar få resfeber, längtar lite tillbaka till Ryssland. Vi har pratat länge om att göra en längre resa med Transsibiriska järnvägen genom Ryssland, Mongoliet och Kina. Har suttit nästan hela morgonen och kollat runt på Resedagboken.se på andras resor. Åhh, resfeber är så jobbigt när man vet att det är så långt kvar innan man kan åka. Visserligen kräver en sådan här resa mycket planering, med pengasparande, packande, kunskapsinhämtning etc.

Känns också lite konstigt att kanske en dag komma tillbaka till Moskva, denna stad som så många har starka åsikter om. Väldigt många på resedagboken som inte gillade den nämnvärt och jag kan förstå dem. Mitt första intryck av Moskva och Ryssland var de långa bilköerna från flygplatsen in till stan en mörk "smoggig" vinter eftermiddag sittande i en minibuss med en man vi aldrig träffat. Jag var glad att få lämna Moskva den gången. Däremot på vägen tillbaka upp mot Sverige stannade vi där igen och fick tid att faktiskt titta på staden. Den gången fick Moskva överväldiga mig med sina tunnelbanestationer, sitt underbar ryska folk och strosandet på Röda Torget och katedralen.

Ryssland är ett land som jag har många känslor för. Jag har bott där en månad och vet att det går att vara där utan att bli arresterad av polisen och rånad. Men ändå är det något som ligger och knager ibland när man tänker på att åka tillbaka. Men det där är nästan glömt nu längtan att få se landet igen och att få åka ut och resa. Det är verkligen något som jag tycker om.

Jag vet, det låter jättekonstigt. Men så är det. När jag lyssnar på tysk musik eller kollar på kort från Tyskland kan jag få ångest, och efter gårdagens inlägg kom det åter. Den där gnagande känslan av saknad, av att känna sig som att man är på fel plats.

Det är lite som att vara kär, den där enorma längtan som man har. Längtan att få se varandra. Längtan efter att få höra rösten på den man har kär. Jag har inte varit i Tyskland nu på ett och ett halvt år och det känns ibland. Längtar så intensivt efter att få åka till Tyskland, höra tyska talas.

Jag har alltid haft planen att arbeta med språk på något sätt. Och eftersom jag bor och lever i Sverige så har svenska alltid varit det självklara valet. Men nu när tiden närmade sig då jag var tvungen att bestämma mig föddes en tanke: Varför inte välja tyska? Egentligen? Eftersom jag älskat det landet och språket så pass länge. Jag lekte med tanken ett tag inna jag faktiskt valde tyskan, ett val jag inte tror jag kommer att ångra.

Bless!
Alexandra

En trabi i östra Berlin.






En del av muren som faktiskt står kvar.



Ett monument i Berlin.



Branderburger Tor.

Ryanair måste verkligen ha haft en dålig dag eller så var de väldigt trötta. Vi flög hem med dem igår från Norge. De verkade liksom lite fumliga om kan får kalla dem det. Flygvärdinnan som gjorde reklam för saker som fanns att köpa på planet tjatade på om olika parfymerbjudanden som de hade. Hon pratade jättelänge och hakade upp sig flera gånger, slutade mitt i meningar för att en halv minut senare börja där hon slutade. Några ungar (kändes som det i alla fall) som satt längre bak applåderade och härjade vilket gjorde det ännu svårare för flygvärdinnan att prata och hon blir tvungen att avfärda applåderna med: "Ja, det är bra att ni har roligt". Sedan fortsätter hon att tala om deras parfymer som hennes manliga arbetskarmater tydligen tycker jättemycket om när hon hade dem på sig.

Grädden på moset efter allt allmänt fumlande, "superbilliga"-måste-ha parfymer och trötta flygvärdinnor är när en av de manliga flygvärdarna(?) ska tacka på besättningens vägnar och avslutar med: "...and have a nice ... evening... or whatever."

Bless!
Alexandra

Vi hittade denna förunderliga bro i en park nära Gamla Stan i Riga.  



Den är helt fyllt med hänglås med ingraverade namn på.

Vi tyckte att det måste vara en ganska speciell förlovningstradition att gå och sätta sitt hänglås på bron. En ganska talande bild.

Myndigheterna verkar inte ogilla det då vi hittade lås med flera år gamla ingraveringar.