Nu är sagan slut. Jag läste ut Så länge vi båda andas (eller ja, jag läste Breaking Dawn. Det engelska originalet) i måndags. Som oftast när jag läser bra serier blev man ledsen när den tog slut. Men den fick det lyckliga slut man väntat sig vilket var väldigt lättande. Att inte behöva lämna dem när allt var kaosartat, utan det blev ordning i allt innan serien avslutades.

Det var saker som jag irriterade mig på under seriens gång. Efter att ha läst första boken trodde jag att händelserna skulle ta en annan gång än vad de gjorde i böckerna. Så det är nog anledningen till några av mina irritationsobjekt. Men man ville ju deras väl hela tiden, även om jag vet att det inte riktigt funkar med en bok där allt går på glans hela tiden. Delen av tvåan med Jacob tyckte jag var extremt onödig när jag läste den. Man ville liksom ha en helt annan handling, men nu när jag sitter med facit i hand förstår jag författaren helt och fullt varför hon tog med den delen i handlingen.

Vilken av böckerna som jag tyckte mest om är lite svårt att bestämma, antagligen skulle jag svara första eller sista boken. Första boken på grund av den första förälskelsen. Allt var nytt och spännande när man fick de första inblickarna i Cullens familj och deras värld. Sista boken för att man äntligen fick läsa allt det man längtat efter sedan bok ett. Alla problem löser sig äntligen och de får det lyckliga slut som de förtjänat.

Jag har svårt att förstå varför den här serien griper tag i mig så hårt. Jag har läst många bra bokserier förrut, men den här är något annorlunda. Kan inte förstå varför. Jag har så svårt att släppa taget om Forks och alla dess invånare. Stephenie Meyer har även börjat skriva Om jag kunde drömma ur Edwards perspektiv. Den heter Midnight Sun och finns på hennes hemsida. Även denna har jag plöjt igenom i ett försök att hänga kvar vid Forks och Bella och Edward. Men någonstans måste det väl ta slut?

Som ni antagligen förstått av alla inlägg på bloggen sedan före jul så älskade jag verkligen den här serien och tycker att alla borde läsa den. Jag tänker inte argumentera för den svenska eller engelska varienten, jag gillar båda. Men engelskan är väl alltid att föredra om man har möjlighet att läsa den då det är ju originalet.

Så, nu ska det försöka vara slut på Twilight-yra här på bloggen. Jag kan i alla fall lova att jag ska försöka.