Vad är felet?
När jag började läsa Svindlande höjder och tidigare när jag började på Supernova så tyckte jag att de första sidorna kändes så konstiga, eller ovana eller nått (lite svårt att förklara känslan). Men det kändes helt mysko att läsa dem. Så jag började fundera lite grann. Och kom på tre rimliga orsaker till "konstigheten":
1. Min första tanke var att Supernova ju är en debutroman (Det är förövrigt Svindlande höjder också) och att början därför skulle vackla lite och vara som den var.
2. Sedan slog det mig att jag faktiskt inte läst några böcker alls på svenska denna vår. Allt av skönlitterär art jag läst har varit på tyska och att jag därför skulle känna mig ovan med svenskan.
3. Men därefter började jag fundera på om det bara var författarnas personliga stil som jag inte var van med. Och att det var därför jag reagerade på de första sidorna men att jag sedan vande mig.
Ja, vad tror ni? Vad låter mest logiskt?
Hm.. Du borde ju komma in i språket fort tycker jag, det är ju ändå ditt modersmål. Kanske är det alltså författarstilen. Svindlande höjder är ju inte direkt modern, så språket kanske är annorlunda också. Har inte läst den själv så jag vet inte, men jag kan tänka mej att det är så. Du har kanske bara råkat ramla på ett par böcker som är skrivna lite annorlunda när du nu läser på svenska för första gången på länge.
Haha, ja det där sista låter som en rimlig förklaring, en kombination av alla tre.
Jag kan inte tycka att jag är ovan med äldre språk direkt. Och det intressanta är ju att Supernova inte är det minsta gammal. Den kom ut förra året om jag inte minns helt fel.
