Språkfunderingar: Utvandrarna

Sitter och läser Utvandrarna. Kapitel 16 (s. 311) börjar med följande mening:

"Briggen Charlotta seglar natt och dag genom aprilvårens regntjocka."

Och där är det punkt. Är det bara jag som tycker att det fattas ett direkt objekt? Aprilvårens regntjocka vaddå?

Längre ner på samma sida står det:

"Sista gången utvandrarna såg land, var det den yttersta spetsen av Danmark, som långt i fjärran visade sig för dem. Men stundom ser de andra fartyg, både större och mindre än deras eget, både snällare och långsammare seglare."

Betrakta den sista satsen: både snällare och långsammare seglare. Är det fler än jag som tycker att den satsen ser konstig ut? Ordet både brukar ju innebära att de efterkommande orden är motsattsord såsom de är i satsen innan (både större och mindre fartyg), men orden snällare och långsammare känns mera som synonymer. Jag funderar på om ordet snäll bara används som en klumpig motsvarighet till tyskans schnell (som förövrigt vid andra tillfällen felaktigt har översatts till snäll), eller om Moberg helt enkelt bara använder ordet både i ett jämförande mellan de olika fartygen, istället för orden sinsemellan. Fast jag tycker att det varkar lite mysko eftersom briggen Charlotta seglade så väldigt långsamt och "snällt"...


Kommentarer
Postat av: Teresa

Jag tror att det betyder 'snabb' (alltså snäll - f.ö. troligt att det kommer från tyskans 'schnell'), det låter som den mest troliga lösningen. De står ju som sagt som motsatsord.

På det första påpekandet så tror jag att man benämnde dimma eller tjockt dis som 'tjocka' förut, har för mig att jag har hört det vid något annat tillfälle också.

2009-11-05 @ 22:10:31
URL: http://vintervagor.blogspot.com
Postat av: Linnéa

Men se, någon hann före, med precis mina åsikter:) Tjocka är ju dock ett substantiv, dimma. Det finns ofta i böcker som utspelar sig vid kusterna, särskilt om böckerna är lite äldre eller om de handlar om förr i tiden, så att säga.



På tal om att svenskan är mycket lik tyskan måste jag berätta om en gruvtext jag läste ganska nyligen. Den var skriven nån gång på 1700-/1800-talet tror jag, och handlade om krigsfångar. Visserligen ett ganska intressant tema, men språket var ännu mer fascinerande! Mycket tysk ordföljd, och tyska ord som direkt hade försvenskats. Jag var glad hela dagen efter att ha läst den texten :)

2009-11-06 @ 12:26:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0