Under min läsning av Dead until dark och nu The Time Traveler's Wife har jag lagt märke till två engelska uttryck som vi inte riktigt har på svenska. I Dead until dark berättar Sookie: "I got carded". I The Time Traveler's Wife säger Clare och Henry att de "was ticketed", jag har visserligen för mig att Clare blir carded också när hon ska in på baren Berlin.

Som språknörd tycker jag att detta är mycket intressant. Har aldrig lagt märke till den här användningen förrut. På svenska finns det väl ingen motsvarighet till dessa verb? Utan det blir typ "Konduktören frågade efter vår biljett" och "Jag ombads legitimera mig". Inte lika fräckt, direkt.

I och för sig låter väl inte biljettad och kortad speciellt bra heller, men i alla fall. En språkgalnings iaktagelser. Over and out.

Något som stört mig och mina kursare under min första termin på universitetet är att språkmänniskor/lingvister aldrig kan hålla sams och ena sig när det kommer till termer. Alltid ska saker heta olika och ha olika namn i olika sammanhang.

Så sent som idag irriterade det mig. När jag gick i grundskolan och upp på gymnasiet hette det predikatsfyllnad, dvs. namnet på en viss satsdel när predikatet i satsen är "är" eller "var" eller något liknande. I meningen "Lisa är vacker" är ordet "vacker" en predikatsfyllnad.

När vi började läsa lingvistik i höstas fick vi under grammatikkursen lära oss att det inte heter predikatsfyllnad utan predikativ. Nu läser jag tyska och på grammatiklektionen idag fick vi lära oss att det heter subjektiv predikatsfyllnad och betoning på ordet subjektiv var väldigt viktig.

Kommer man någonsin att lära sig?

Ja, som sagt håller jag på och plöjer Utvandrarna-serien av Vilhelm Moberg. De är fruktansvärt bra böcker och man har nu börjat vänja sig med det gammelsvenska språket. Det är inte direkt något man möter i vardagen precis. Men nu märker jag att det börjar lägga sig tillrätta.

I veckan när jag och maken bakade pepparkakshus, eller ja, han bakade och jag diskade. Och jag höll på att prata om en av de nya formarna som vi hade införskaffat och höll på att säga: "Jag minns inte hur den är beskaffad". Jag hejdade mig dock mitt i meningen när jag insåg att min stackars make inte alls skulle förstå vad jag menade.

Sådant är roligt, att inse att man blir påverkad. Jag som språknörd tycker att det är ännu roligare, speciellt nu när jag går en kurs om språksociologi och språkpsykologi.

Jag fick su som sagt en hel del böcker på Norstedts. Har tänkt lägga upett inlägg om vilka böcker som jag fick med mig, men det har inte hunnits med än, får se om jag kan göra det snart. Men en av böckerna i alla fall heter: "Sagt och gjort - Engelska idiom, ordspråk, talesätt, citat". Den är faktiskt en ganska rolig bok, man blir så förvånad över de engelska motsvarigheterna till svenska idiom. Nedan följer några exempel:

- That's a horse of another color - Det var en annan femma.

- Like a dying duck in a thunderstorm - Som en fisk på torra land.

- Not for all the tea in China - Inte för allt smör i Småland

- You can whistle for it - Det får du titta i månen efter

Man förstår inte riktigt alltid logiken bakom. Som en döende anka i ett åskväder? Visserligen är väl "Det var en annan femma" inte så mycket bättre...

Bless!
Alexandra

På tal om soråk så måste jag bara få lägga upp den här texten med tanke på diskussionen om ett gemensamt språk för Europa. Enjoy!

The European Commission has just announced an agreement whereby English will be the official language of the European Union rather than German, which was the other possibility. As part of the negotiations, Her Majesty's Government conceded that English spelling had some room for improvement and has accepted a 5 year phase-in plan that would be known as "Euro-English":

In the first year, s will replace the soft c. Sertainly, this will make the sivil servants jump with joy. The hard c will be dropped in favor of the k. This should klear up konfusion and keyboards kan have one less letter.

There will be growing publik enthusiasm in the sekond year, when the troublesome ph will be replaced with the f. This will make words like fotograf 20% shorter.

In the 3rd year, publik akseptanse of the new spelling kan be expekted to reach the stage where more komplikated changes are possible. Governments will enkorage the removal of double letters, which have always ben a deterent to akurate speling. Also, al wil agre that the horible mes of the silent e in the language is disgrasful, and it should go away.

By the 4th yer, peopl wil be reseptiv to steps such as replasing th with z and w with v. During ze fifz year, ze unesesary o kan be dropd from vords kontaning ou and similar changes vud of kors be aplid to ozer kombinations of leters.

After zis fifz yer, ve vil hav a reli sensibl riten styl. Zer vil be no mor trubls or difikultis and evrivun vil find it ezi tu understand ech ozer. Ze drem of an united urop vil finali kum tru!

Ja, vad ska man säga?

Vi har precis börjat en ny kurs som handlar om språksociologi och språkpsykologi. Men jag tror inte det är hela anledningen till mina funderingar. Nu under hösten har man insett mer av vad språk är, eller kanske att man inte har en aning om vad språk egentligen är. Innan jag började plugga på universitetet så var språk helt enkelt just det: språk, utan någon vidare beskrivning.

Fast nu under terminen har man fått upp ögonen vilket djup det finns och vad mycket frågor och diskussioner det finns. Har precis läst om diskussionen om Han, Hon och Hen. Huruvida man "får" använda pronomet han då man talar allmänt om både män och kvinnor såsom man gör i till exempel lagtext. Jag skulle inte kalla mig en bakåtsträvare men jag blir så trött på att allt i samhället ständigt blir attackerat och diskuterat: familjen, könsroller, äktenskapet och det mesta annat och nu även vårt kära språk. Så i frågan om han, hon och hen så blir jag faktiskt ganska irriterad över hela argumentationen, spela roll liksom? Människan benämns ju hon och alla kristna män kommer att vara en del av Kristi brud vid tidens slut, är det också diskriminering eller?

Men det är faktiskt ganska intressant också. Det har öppnat en helt ny värld om man nu får använda den liknelsen. Eller i alla fall fått en att inse djupet i den jag lever i. Så på så sätt har jag gett mig in i rätt bransch. Jag tror jag kommer trivas för det finns så mycket intressant och roligt med språk, mer än vad det kanske låter som att det gör.

Sitter och läser Utvandrarna. Kapitel 16 (s. 311) börjar med följande mening:

"Briggen Charlotta seglar natt och dag genom aprilvårens regntjocka."

Och där är det punkt. Är det bara jag som tycker att det fattas ett direkt objekt? Aprilvårens regntjocka vaddå?

Längre ner på samma sida står det:

"Sista gången utvandrarna såg land, var det den yttersta spetsen av Danmark, som långt i fjärran visade sig för dem. Men stundom ser de andra fartyg, både större och mindre än deras eget, både snällare och långsammare seglare."

Betrakta den sista satsen: både snällare och långsammare seglare. Är det fler än jag som tycker att den satsen ser konstig ut? Ordet både brukar ju innebära att de efterkommande orden är motsattsord såsom de är i satsen innan (både större och mindre fartyg), men orden snällare och långsammare känns mera som synonymer. Jag funderar på om ordet snäll bara används som en klumpig motsvarighet till tyskans schnell (som förövrigt vid andra tillfällen felaktigt har översatts till snäll), eller om Moberg helt enkelt bara använder ordet både i ett jämförande mellan de olika fartygen, istället för orden sinsemellan. Fast jag tycker att det varkar lite mysko eftersom briggen Charlotta seglade så väldigt långsamt och "snällt"...

Gick in på Google.se för att söka info om svininfluensen och insåg en sak. Folk verkar inte riktigt kunna stava till ordet symptom. Skriver du in "sym" i sökrutan visar Google upp både alternativet "symptom svininfluensa" och "symtom svininfluensa". Lite intressant tycker språknörden.

Bara en liten iakttagelse...

Jag tror nog att det är på grund av att jag är språknörd som jag har detta "problem" eller hur man ska uttrycka det. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker på sitt originalspråk (om jag behärskar det...). Nästinpå att jag föredrar det. Man får inte riktigt samma känsla av att läsa översättningar som när man läser originalutgåvan, vet dock inte om det beror på översättarna eller om det beror på att språk är olika och har olika begränsningar.

Det hela började med Harry Potter tror jag. När jag blev tillräckligt gammal för att förstå engelskan tillräckligt bra så började jag läsa de böckerna, för jag orkade helt enkelt inte vänta på de svenska översättningarna. Minns att jag som 10 åring (eller något liknande) satt och försökte mig på Hemligheternas kammare, men första sidan tog mig en timme att läsa så jag gav upp. Men från bok nummer fem så läste jag dem på engelska.

Språk är verkligen olika. Märker det speciellt nu när jag studerar skillnaderna och likheterna i världens språk. Men även språk som är så pass lika som svenska, engelska och tyska är väldigt olika. Saker som funkar bra på engelska kann ofta kännas så platt på svenska. Likaså på tyska. 

Jag vet inte om det bara är jag som är gnällig. Men jag tror att detta kan ha haft en inverkan då jag tidigare ville bli översättare. Ett försök att överföra den där magiska känslan av engelska till svenska. Eller i alla fall göra det själv så att jag inte kan klaga på någon annan om översättningen inte blir bra, som många av mina kompisar kan intyga på att jag brukar göra.

Men: vad tycker du? Någon som känner igen sig? 

Jag satt och läste senaste numret av Språk-tidningen (nr 4/09) för någon dag sedan när jag hittade något väldigt roligt i en av artiklarna. I svenskan finns ordspråket : Ont krut förgås inte så lätt.

Detta ordspråk är tydligen översatt från tyska, där ordspråket lyder: Unkraut vergeht nicht  men som betyder Ogräs förgås inte.

Klyftig översättning säger jag bara...