Det borde man nog kunna kalla Iliaden och Odysséen. Gamla klassiska mästerverk som trollbundit människor i många hundra (eller kanske tusen?) år är de i alla fall. Homeros är den första författarbekantskapen vi stiftar i Litteraturvetenskap A. En ganska intressant bekantskap enligt mig. Länge har jag sucktat efter dessa gamla godingar. Antagligen mycket på grund av äran som väntar de som utforskat dem, eller nått.

Hela verken är det inte tanken att vi ska läsa, utan enbart utdrag ur några av sångerna och sedan en sammafattning av båda böckerna. Iliaden har jag nu tagit mig igenom, med blandade känslor. Nostalgi, då jag har studerat latin i gymnasiet och tyckte det var ganska roligt att läsa äldre prosa och poesi. Lite tråkigt dock att läsa det hela på svenska, då jag vet att så mycket språkfinurlighet gömmer sig i originalet och har försvunnit i översättningsarbetet. Men dock behärskar jag inte grekiska och har därför inget val.

Jag har dock lite svårt att hänga med i berättelsen. Det är säkert jättedumt och konstigt för många, men jag förstår liksom inte vem som är med vem. Är Akilles och Agamemnon på samma sida eller olika? Jag vet att hela Iliaden startar med att dessa två är osams och bråkar, men det ger ju inte så mycket. Däremot har jag inga problem att förstå vilken person det syftas på när enbart en beskrivning eller epitet finns, vare sig det rör sig om en gud eller en dödlig. Det har nämligen en medstudent som läst låneboken innan mig, med prydlig handstil angivit i marginalen.

Nu har hösten startat på riktigt, vad folk än vill säga om saken. Igår drog terminen igång, det märks. Redan sitter jag hemma vid köksbordet med flertalet tjocka kompendier, kollegieblock, kursböcker och ordböcker. Jag kommer att läsa mer än 100% så det kommer nog bli mer plugg än vanligt, men det ska nog gå vägen.

För tillfället har jag huvudet fullt med danska och norska, vilket är väldigt ovanligt. Fast första delkursen i Svenska B är just norska och danska, så förhoppningsvis kommer mina kunskaper i dessa språk vara mycket bättre inom några veckor. I den norska delen av kursen ska vi till exempel läsa utdrag ur Anne Holts bok Salige er de som tørster, vilket nog blir intressant för mig som i annat fall skyr kriminalböcker som pesten. Vi ska även läsa Ingvar Ambjørnsens Brødre i blodet. Till den danska delen blir det Kunsten at græde i kor av Erling Jepsen, vilken jag har hört ska vara tung och sorglig.

Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. De båda skönlitterära verken ska vara utlästa om ungefär två tre veckor, så jag bör börja ganska snart. Dock håller jag fortfarande på med Ängelns lek, och jag gillar inte att läsa flera böcker samtidigt, så jag har ett litet dilemma.

Det pågår ju en het diskussion om detta med pseudonymer. Jag är inte direkt intresserad, men jag började fundera lite på hela grejen med pseudonym.

Om jag någonsin kommer att skriva en bok och lyckas få den utgiven tror jag att jag skulle vilja skriva under pseudonym. Men då kom jag att tänka på: Vad säger man till folk som undrar vad man jobbar med? "Hej!  Jo, jag är författare, men jag skriver under pseudonym så jag kan inte tala om vilka böcker jag skrivit" Den aspekten känns lite jobbig, speciellt med allt hemlighetsmakeri inom familjen, för jag antar att man i alla fall berättar för dem. Är nog jobbigt att leva med en stor hemlighet, fast det kanske det är värt?

Jag har lånat min första e-bok. Det är en bok som du lånar över Internet och kan läsa på din egen dator. Det känns lite konstigt faktiskt. Jag är ingen påhejare av e-böcker. Föredrar "riktiga" böcker som man kan hålla i, bläddra i, känna tjockhetens förändring då man byter sida. Det blir inte samma sak att sitta och glo på en skärm timme ut och timme in.

Det här är tredje boken jag läser på datorn. Tidigare har jag läst Midnight Sun av Stephenie Meyer (Edwards version av Twilight, dock ej färdigskriven) i PDF-format och The Short Second Life of Bree Tanner av samma författare som gick att läsa på internet gratis. Boken jag lånat nu är Levande död i Dallas av Charlaine Harris. Jag skulle gärna slippa detta, men personen som har den engelska låneboken har inte behagat lämna tillbaka den än (jag har väntat i över en månad, därav irritationen) och snart måste jag lämna tillbaka bok tre i serien. Så jag blir alltså tvungen att läsa boken på svenska på datorn istället. Hinner jag få den engelska boken innan jag har läst ut den här blir jag glad, men jag får klara mig med det här så länge.

Sheila O'Flanagan med Inte han! blir det som får följa med mig hem när jag hämtar ut priset för Bibliotekets webbtävling. Var ett par månader sedan jag läste en chick-litbok, jag gör det inte överdrivet ofta, så det ska bli kul. Boken har fått väldigt bra kritik så jag ser fram emot den med spänning!

Jag hade fått ett sött litet mail i inboxen nu när jag kom hem från Lettland/Estland att jag vunnit bibliotekets tävling i augusti. Väldigt roligt, men lite oväntat också. Hade nästan glömt bort att jag deltagit. Men i alla fall. Vinsten får man välja ur listan nedan.

Böcker
- Åsa Linderborg: Mig äger ingen - Har jag funderat på att köpa tidigare, men är inte så sugen på att läsa den just nu.

- Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes - Kriminalare - Nej tack

- Mats-Eric Nilsson: Den hemlige kocken - Säkert intressant ämne, men jag är inte intresserad

- Leif G W Persson: Faller fritt som i en dröm - Kriminalare, så spontant nej, fast den lät ganska intressant. Men den är den tredje delen i en triologi...

- Lasse Wierup: Svensk maffia - Njae. Jag gillar inte krim och har inte lust att bekanta mig med verkligheten

- Sheila O'Flanagan: Inte han! - Chick-lit är en genre jag läser, eller har i alla fall plöjt igenom några stycken. Favoriten än så länge.

Filmer
- Kill Bill 1 (dvd) - Våld och mord - Nej tack

- Das Boot (dvd) - Tysk film som fått bra kritik. Men krig är inte vad jag är sugen på nu.

- Dreamgirls (dvd) - Skulle nog kunna vara bra. Har inte sett den.

Ljudböcker
- Catharina Ingelman-Sundberg: Vikingablot - Första tanken: nej och åter nej. Men den verkar vara en intressant historisk roman. Fast det är en ljudbok, jag föredrar vanliga böcker.

- Cecilia Hagen: Kulla-Gulla stretar vidare - Lägesrapport vid 60+. Om några år kanske ;)

Detta blev en ganska petig titt, ursäkta. Men snabbt uträknat har jag Inte han!, Dreamgirls och Vikingablot att välja mellan. En bok, en film och en ljudbok. Jag som mest var sugen på en bok.

Någon som har några förslag? Jag vet faktiskt inte vad jag ska välja.

När jag kom hem efter ett uppföljnings-/utvärderingsmöte efter konferensen idag hade det kommit ett litet paket i brevlådan. Till min stora förtjusning var det en bok. Fallen ängel av Becca Fitzpatrick. Den skall läsas snarast då jag är väldigt nyfiken.

Nu har A walk to remember kommit i till biblioteket. Wohoo, det är en av flera böcker som jag verkligen längtar efter att läsa. Det kommer bli den första boken av Nicholas Sparks jag läser, men jag har älskat filmen gjord på A walk to remember i flera år nu. Så det ska bli så kul att få komma karaktärena ännu närmre som man i princip enbart kan göra i en bok.

Boken handlar om Landon Carter, en tonårspojke som är populär i skolan och har många kompisar. Han träffar den självsäkra Jamie Sullivan, dotter till stadens Baptistpastor. Detta möte förändrar sakta men säkert livet för dem båda. Som sagt, filmen är otroligt bra.

Man vill ofta så mycket här i livet. Ofta alldeles för mycket. Jag tror inte att det bara drabbar bokbloggare, men vi är väldigt ofta utsatta. Visserligen kanske på eget bevåg, men ändå.

Jag skulle så gärna läsa fler klassiker. Och gärna svenska sådana, för det har jag varit lite dålig på. Sedan lockar anglosaxisk litteratur mycket, och jag släpper efter väldigt mycket för den litteraturen också. Ungdomsböcker vill jag väldigt gärna läsa, då jag känner att det var så mycket jag inte hann som ungdom och tonåring, och dessutom kommer det ju ut nytt hela tiden. Jag tycker om att vara uppdaterad, därför vill jag gärna läsa sådana böcker som alla talar om och förstå charmen. Sen så skulle jag gärna bredda mitt läsande och förståelse genom att läsa böcker från andra nationaliteter än svenska och amerikanska/brittiska. Speciellt böcker från ryska författare skulle jag vilja läsa, för Ryssland är ett annorlunda land som jag gillar mycket. Skulle gärna utforska deras litteratur mer för att förstå folket och folksjälen. Tyska böcker ligger dessutom mig varmt om hjärtat redan som det är. Nobelpristagare får vi inte glömma här heller. Och dessutom skulle jag vilja bara knalla runt på biblioteket för att hitta nya intressanta författare och böcker jag aldrig förrut hört talats om.

Allt detta skulle jag vilja göra, och helst allt på samma gång.

Ett vanligt fenomen inom bokbloggar verkar vara läsplanering. Där man listar de böckerna man ska läsa inom närmsta framtiden. Jag har väldigt svårt att förstå mig på detta. Hur lyckas man sedan följa denna läsplanering?

Jag personligen skulle ha väldigt svårt att planera min läsning på det sättet. Oftast läser jag lite som jag känner för det. När jag börjar närma mig slutet på boken jag håller på med funderar jag på vilken nästa ska bli. Men jag skrev ju precis ett inlägg om min läs-lista. Jo, det gjorde jag. Det är böcker som jag vet med mig att jag vill läsa, fast det är inte säkert att det kommer bli inom den närmaste tiden. Jag vill liksom inte ruta in mig i ett fast spår som jag måste följa utan kunna läsa fritt.

Självklart följer jag boklistan i t.ex. litteraturkurser på Universitetet, men det är en sak. I min privata läsning tycker jag om spontanitet. Visserligen bestämmer ju det jag kammar hem från biblioteket vad jag ska läsa, men då finns ju det ödesdigra omlånet, vilket "Buddenbrooks" har fått erfara i mitt fall, då den nu legat hemma hos mig i någon månad, fortfarande oläst. Jag har helt enkelt inte haft lust att läsa den än.

Så läsplanering kanske passar för en del. Men jag tror inte att jag är en av dem. Fast hemligheten kanske är att det faktiskt inte funkar, men att man försöker följa planeringen än då? Vad vet jag?

Började lite smått att läsa Sunrise av Karen Kingsbury igår. Än så länge verkar den helt okej. Man får följa tre olika historier från en stad i USA. Ett par som snart ska gifta sig, en familj vars inneboende (eller vad man ska kalla honom) tar en överdos av alkohol och hamnar i koma och en man vars fru dog för ett år sedan och som inte är redo att älska igen.

Jag har ofta kikat på Kingsburys böcker i bokhandlarna och på nätet och har tidigare läst När ingen ser oss. Hon har, så vitt jag vet, skrivit över 30 böcker. ett flertal serier och många fristående böcker. Det var dock inte förän idag jag förstod att alla serier hänger ihop. Och den bok jag läser nu är serie nummer tre eller kanske fyra. En lagom miss kan man kanske säga. Visst serien är så pass fristående att man kan hoppa rakt in där jag befinner mig. Men om man vill läsa de andra serierna då? Då vet man ju redan mycket om vad som kommer att hända. Sunrise har jag lånat på bibblan, och jag lyckades tydligen också låna första boken i den absolut första serien. Så jag läser nog ut den här boken och funderar sedan på om jag kanske ska ta och börja läsa allt från början och få rätsida på det hela.

Jag håller som sagt på att läsa William Goldings Lord of the Flies just nu. Har väl kommit mig igenom en tredjedel kanske. Sitter och funderar lite: boken ska ju vara hemsk, det vet jag. Det jag oroar mig över är hur hemsk den egentligen kommer att vara/bli? För tillfället ligger allt på en nivå som går att leva med, men kommer den snart att flippa ur? Jag har bestämt mig för att läsa ut den vart vägen än bär, så att säga. Men jag blir ju lite nervös. Hur hemsk kan en bok bli?

Jag har precis öppnat Regnroman av Karen Duve och läst de första sidorna. Romanen handlar om Leon och Martina som flyttar in i ett hus i utkanten av en myr. Platsen kanske inte var så väl vald för det regnar oupphörligen, sniglar tar över trädgårnden och deras grannar verkar vara två egensinniga systrar som gärna kommer och hälsar på.

Regnroman verkar faktiskt riktigt lovande. Henriette Zorn skrev i Dagens Nyheter att Karen Duve med sin debut lyckats skapa en helt ny genre: den litterära actionkomedin. Så jag väntar med spänning.

Något som är väldigt passande till bokens innehåll är att exemplaret jag läser som jag lånat på biblioteket varkar ha legat i någons väska en regnig dag. Detta har medfört att boken har blivit vattenskadad i sin nedre hälft...

När jag började läsa Svindlande höjder och tidigare när jag började på Supernova så tyckte jag att de första sidorna kändes så konstiga, eller ovana eller nått (lite svårt att förklara känslan). Men det kändes helt mysko att läsa dem. Så jag började fundera lite grann. Och kom på tre rimliga orsaker till "konstigheten": 

1.   Min första tanke var att Supernova ju är en debutroman (Det är förövrigt Svindlande höjder också) och att början därför skulle vackla lite och vara som den var.

2.   Sedan slog det mig att jag faktiskt inte läst några böcker alls på svenska denna vår. Allt av skönlitterär art jag läst har varit på tyska och att jag därför skulle känna mig ovan med svenskan.

3.   Men därefter började jag fundera på om det bara var författarnas personliga stil som jag inte var van med. Och att det var därför jag reagerade på de första sidorna men att jag sedan vande mig.

Ja, vad tror ni? Vad låter mest logiskt?

Det känns faktiskt lite sorgligt, jag har bara en bok kvar i serien om Narnia. Igår läste jag ut Silvertronen, vilket i och för sig är en helt godkänd bok i serien. Men det känns tråkigt att serien snart är slut.

Jag läste inte Narnia som barn utan har läst den nu efter uppväxten. Narnia har alltid varit en historia som alla pratat om, en full värld av överraskningar och fantasi. Fast nu har jag läst sex böcker av sju så denna oändliga värld börjar komma till sitt slut.

Jag tror visserligen C. S. Lewis har gett serien det värdiga slut som den förtjänat, men ändå, jag kan inte låta bli att bli lite nedstämd. Antagligen kommer jag ju att sakna serien när jag är klar.

Banankartonger överallt, eller ja, nästan i alla fall. Vi har börjat få ganska bra ordning. Har ställt upp det mesta i hyllor och skåp, inte på rätt plats, men i alla fall. Känns bra att få upp saker i hyllor, sedan kan vi fundera över var vi egentligen vill ha sakerna.

Just nu håller jag på att läsa Das Muschelessen av Birgit Vanderbeke. En annorlunda bok kan man nog lugnt säga. Författaren har en förkärlek till halvsideslånga meningar med ungefär tio kommatecken per mening i snitt. Själva boken handlar om en vanlig familj i Tyskland. Mamma, pappa och två barn, en son och en dotter. En kväll när pappan ska komma hem efter en tjänsteresa kommer han försent. Medan mamman och barnen sitter vid det dukade kvällsmatsbordet börjar tvivel och lite revolt uppstå och de börjar diskutera om de inte egentligen skulle klara sig bättre utan pappan. Som sagt lite annorlunda bok, men ett tema jag inte stött på i någon annan bok tidigare.

Nästa bok på litteraturlistan är Der Vorleser av Bernhard Schlink. Den är ganska aktuell då den nu finns filmatiserad med Ralph Fiennes och Kate Winslet i huvudrollerna. Här i Sverige kallas filmen "The Reader".

Boken handlar om en 15-årig pojke som inleder en affär med en 30-årig kvinna. Kvinnan försvinner sedan plötslig och huvudrollsinnehavaren träffar henne inte förrän flera år senare i en rättssal. Hon verkar bära på en stor hemlighet som hon tydligen hellre åker i fängelse för än berättar.

Visst, handligen låter spännande. Jag har kollat på filmen hos videouthyrningen men den har inte riktigt fallit mig i smaken. Men nu blir jag tvungen att läsa den istället. Jag har enbart kommit cirka 20 sidor in i boken då pojken precis ska inleda sitt förhållande med kvinnan. Det är inte en del jag ser fram emot. Jag hoppas att den delen avslutas fort och att boken blir bättre efteråt. Men man ska väl inte ha för höga förväntningar.

Maken kom hem för en liten stund sedan och hade med sig en överraskning: Breaking Dawn (Så länge vi båda andas på svenska). Farligt farligt, speciellt när jag har en dag kvar på mig att plugga till tentan. Så den boken gömde vi snabbt i en låda och jag ska försöka glömma bort att den ligger där...

Jag måste i alla fall vänta till på söndag innan jag börjar. Då är tentan klar och jag har en hel veckas ledighet framför mig.

    


Nu har jag sett filmen och jag kan faktiskt inte säga annat än att jag faktiskt är lite besviken. Eller besviken kanske är fel ord. Jag visste ju utifrån vad andra sagt att filmen inte skulle vara den bästa. Men det är tråkigt att de inte lyckas göra en bra film av en så pass bra bok. Boken är suverän, men filmen skulle kunnat vara bättre.

Visst det är alltid kul att få se allt i bild. Att få se hur det skulle kunna se ut. Robert Pattinson som spelar Edward passar utseendemässigt, helt klart. Men han lyckas inte alls bära upp rollen som Edward. Han lyckas inte alls spegla de humärssvängningar som den 17-årige vampyren genomgår. Pattinson lyckas bara med en lam kopia.

Filmatiseringen och miljöerna är helt ok och själva storyn funkar även om jag tycker att den är lite väl omkastad och ihoptryckt. Alla dessa storslagna citat från boken faller dock ganska platt när inte rätt omgivning finns.

Det är lite svårt att säga hur de kunnat göra filmen bättre. Eftersom filmerna kom inna jag började läsa bockerna är jag så vana med skådespelarna att det skulle kännas fel att byta ut dem, även om det nog skulle vara det bästa. Pattinson gör inte Edward rättvisa i sin gestaltning och det får Edward att kännas tråkig och lam.

Däremot scenen när Bella för första gången besöker familjen Cullen är oslagbar. En av de bästa i hela filmen kanske. Edwards min känns så äkta, där har Pattinson verkligen lyckats fånga Edwards känslor och humör. Han ser så extremt plågad och besvärad ut. Jag älskar verkligen den scenen, så klockren.

Slutligen: Det var väldigt roligt att få se Twilight som film. Att inte behöva läsa själv utan kunna se allting spelas upp framför sig. Men det var väldigt tråkigt att filmen inte höll någon bättre kvalitet. Det hade kunnat blivit en så bra film av den här boken.

Så till alla er som inte redan läst alla böcker och sett filmerna. Läs boken först och se gärna på filmen. Men boken kommer alltid att vara den bästa av de två.