"Eines Abends saß ich im Dorfwirtshaus vor (...) einem Glas Bier, als ein Mann (...) sich neben mich setzte und mich mit gedämpft-vertraulicher Stimme fragte, ob ich eine Lokomotive kaufen wolle." (W. Hildesheimer)

Ett så klockrent citat. Ibland kan man ha roligt även när man pluggar grammatik. Tysk Grammatik av Freund och Sundqvist är duktiga på att använda annorlunda citat som exempel på grammatiska element. Här beskrivs hur tyskan frekvent använder preteritum i noveller, romaner etc.

Som sagt, ibland kan till och med grammatik vara roligt.

Det var verkligen så det kändes när jag slog upp första sidan av Jane Austens Pride and Prejudice. Eller som att träffa på en gammal kär vän man inte träffat på länge. Länge har jag velat få läsa Pride and Prejudice, boken bakom en av mina bästa favoritfilmer. Och jag är definitivt inte det minsta besviken. Jag älskar den från mening ett!

Bilden kommer från den senaste filmatiseringen av boken från 2005. 

Ja, jag vet att jag tjatat en massa om att jag vill ha sommar, och det vill jag fortfarande. Men i förrgår insåg jag att man kan läsa "Litteraturvetenskap A" på halvfart på Universitetet. Det är ju helt enormt, det betyder att jag skulle kunna läsa in den här kursen samtidigt som jag läser annat.

Så kurserna till hösten heter: "Antikens litteratur och Bibeln" och Medeltid till och med 1700-tal". Sedan till våren: "1800-tal" och "Modern tid (1900-talet och framåt)" Jag är helt överlycklig, dessutom ser litteraturlistan riktigt trevlig ut.

Så nu hoppas vi verkligen att jag kan få läsa kursen. Eftersom jag såg det i förrgår skickade jag in en sen anmälan. Men vi hoppas att det finns en plats över!

Jag tycker att det är på sin plats med en förvarning från min sida till er läsare. Den här veckan och den kommande är tentaveckor, vilket betyder en massa läsning och väldigt lite tid. Och inte den där sortens roliga läsning utan en intensivläsning av min grammatikbok Tysk Grammatik av Freund och Sundqvist.

Så ett varningens ord: jag kommer nog inte vara så där väldans aktiv här inne utan borde försöka hålla mig ifrån datorn och hålla näsan i böckerna.

Men alla ni andra får ha det superbra så länge ;)

Ja, jag kom faktiskt inte så långt in i Regnroman som jag hade tänkt. Ungefär 60 sidor läste jag innan jag gav upp. Denna bok som jag hade sådana förväntningar på lämnade mig besviken och en aning äcklad.

Huvudpersonerna består av en tråkig tjejtjusare till författare (Leon) som blir betald för att skriva en biografi över en gammal boxare och författarens fru (Martina), en pinnsmal tjej som alla killar faller handlöst för och som inte kan uträtta ett dyft. Dessa två flyttar ut till en överblött hus vid en myr. So far so good. Så långt kom jag i berättelsen ungefär. På dessa sidor hann jag med att beskåda ett lik, få höra om Leons "väg till storhet", höra ingående beskrivningar av hur en antilop blir levande itusliten, deras fiasko till bröllop och Martinas sexuella erfarenheter vid unga år. Där slutade jag.

Äcklad och uttråkad är nog de ord som bäst beskriver mina upplevelser av Regnroman. Tråkiga karaktärer som jag inte kan känna ett dyft medlidande med och inte kan fascineras av det minsta. Och framförallt alla dessa små irriterande onödiga sidospår som inte gör en annat än äcklad.

Förlåt, men så är det.

Lyran har startat en läsutmaning över sommaren med Dystopier vilket faktiskt låter väldigt roligt. Jag har varit lite undvikande mot läsutmaningar då jag inte tyckt att tiden räckt till under våren till andra böcker som jag gärna skulle vilja läsa. Men nu tror jag at jag ska göra mig ett försök, för dessa böcker verkar faktiskt väldigt bra och Dystopi ett intressant tema.

Titlarna i fet stil är de böcker jag funderar på att läsa.

* 1984 - George Orwell
* Du sköna nya värld - Aldous Huxley
* Vägen - Cormac McCarthy
* Never let me go - Kazuo Ishiguro
* Oryx och Crake - Margaret Atwood
* Kallocain - Karin Boye
* Processen - Franz Kafka
* Blindheten - José Saramago
* Väggen - Marlen Haushofer
* Fahrenheit 451 - Ray Bradbury
* Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood
* Hungerspelen - Suzanne Collins
* I morgon när kriget kom (romanserie) - John Marsden
* På stranden - Nevil Shute
* Toffs bok : med kommentarer av Muham Bentson - Kalle Dixelius
* Flugornas herre - William Golding
* Camp Concentration - Thomas M Disch
* Fugue for a Darkening Island - Cristopher Priest
* Honmänniskan - Joanna Russ
* The Stepford Wives - Ira Levin
* Gullivers resor - Jonathan Swift
* I de sista tingens land - Paul Auster
* W eller minnet av barndomen - Georges Perec
* Aniara - Harry Martinson
* The Iillustrated Man- Ray Bradbury
* Enhet -  Ninni Holmqvist
* The Windup Girl- Paolo Bacigalupi

Tror att jag gör en mjukstart med dessa böcker. Skulle jag bli fast i dystopier så kan jag ju bara vraka vidare om det är så. Tror dock mig minnas att jag läst första boken i "Imorgon när kriget kom"-serien. Gjorde det när jag gick på högstadiet tror jag.

Jag har precis öppnat Regnroman av Karen Duve och läst de första sidorna. Romanen handlar om Leon och Martina som flyttar in i ett hus i utkanten av en myr. Platsen kanske inte var så väl vald för det regnar oupphörligen, sniglar tar över trädgårnden och deras grannar verkar vara två egensinniga systrar som gärna kommer och hälsar på.

Regnroman verkar faktiskt riktigt lovande. Henriette Zorn skrev i Dagens Nyheter att Karen Duve med sin debut lyckats skapa en helt ny genre: den litterära actionkomedin. Så jag väntar med spänning.

Något som är väldigt passande till bokens innehåll är att exemplaret jag läser som jag lånat på biblioteket varkar ha legat i någons väska en regnig dag. Detta har medfört att boken har blivit vattenskadad i sin nedre hälft...

När jag började läsa Svindlande höjder och tidigare när jag började på Supernova så tyckte jag att de första sidorna kändes så konstiga, eller ovana eller nått (lite svårt att förklara känslan). Men det kändes helt mysko att läsa dem. Så jag började fundera lite grann. Och kom på tre rimliga orsaker till "konstigheten": 

1.   Min första tanke var att Supernova ju är en debutroman (Det är förövrigt Svindlande höjder också) och att början därför skulle vackla lite och vara som den var.

2.   Sedan slog det mig att jag faktiskt inte läst några böcker alls på svenska denna vår. Allt av skönlitterär art jag läst har varit på tyska och att jag därför skulle känna mig ovan med svenskan.

3.   Men därefter började jag fundera på om det bara var författarnas personliga stil som jag inte var van med. Och att det var därför jag reagerade på de första sidorna men att jag sedan vande mig.

Ja, vad tror ni? Vad låter mest logiskt?

Efter ett efterlängtat besök på biblioteket har jag hämtat hem några nya kamrater. Det ska bli väldigt trevligt att få läsa dem.

- Buddenbrooks - Thomas Mann
En av den tyska litteraturens klassiker. Ser fram emot den.

- Svindlande höjder - Emily Brontë
Äntligen säger jag bara!

- Regnroman - Karen Duve
Jag är nog fortfarande lite insnöad på tysk litteratur, dock inte allt för konstigt. Men denna bok verkade väldigt intressant. Duves romaner ska tydligen var aningen deprimerande och melankoliska, så den blir spännande läsning.

Nu är den stora frågan: Var ska man börja?

Efter gårdagens utläsning av Heinrich Böll's "Das Brot der frühen Jahre" insåg jag att jag nu redan har läst fler böcker under denna vår än på hela förra året. Jag känner mig lite delad: Har jag läst extremt mycket böcker denna vår eller väldigt lite böcker förra året? Det lutar mot det senare.

Nu känner jag mig i alla fall väldigt inspirerad till läsning. Sommaren verkar äntligen vara på intåg, även om det stundvis fortfarande är väldigt kallt. Började igår lite smått på Thomas Mann's "Buddenbrooks" vilket känns jättebra!

Senast

... påbörjade boken: Heinrich Böll - Das Brot der frühen Jahre (Ungdomens bröd).
... inköpta boken: Öhm, bra fråga. Tror det var de tre böckerna jag köpte i Berlin i februari. Ni hittar dem här!
... författare jag blivit nyfiken på: Julia Sandström, henne snubblade jag över på Norrmejerier-stipendiet. Blev chockad när jag såg att tösen är 19 år och redan har gett ut tre romaner. Hon är nog ingen författare jag kommer att läsa inom den närmaste tiden. Men någon gång i framtiden kanske.

Enkäten kommer från Bokhora

Det känns faktiskt lite sorgligt, jag har bara en bok kvar i serien om Narnia. Igår läste jag ut Silvertronen, vilket i och för sig är en helt godkänd bok i serien. Men det känns tråkigt att serien snart är slut.

Jag läste inte Narnia som barn utan har läst den nu efter uppväxten. Narnia har alltid varit en historia som alla pratat om, en full värld av överraskningar och fantasi. Fast nu har jag läst sex böcker av sju så denna oändliga värld börjar komma till sitt slut.

Jag tror visserligen C. S. Lewis har gett serien det värdiga slut som den förtjänat, men ändå, jag kan inte låta bli att bli lite nedstämd. Antagligen kommer jag ju att sakna serien när jag är klar.

Supernova handlar om Lisa, tjejen från Ludvika i södra Dalarna som pluggar på Handels i Stockholm och sedan får branchens mest eftertraktade jobb. Hon rusar fram i karriären och gör väldigt bra ifrån sig, tjänar massor med pengar, lever lyxliv och har ett förhållande med en av firmans chefer. Efter ett tag början hon dock fundera på om det hela verkligen är värt all möda?

Supernova är helt klart en bra bok, inte en av mina favoriter men helt okej. De första sidorna tyckte jag att den luktade väldigt mycket debutantbok, men sedan insåg jag att det var författarens stil, och att jag behövde vänja mig vid det. Man hoppar väldigt mycket mellan olika scener, vilket man i början kan tycka är väldigt frustrerande, men detta ger boken den fart den behöver för att bäst förklara vilket slags liv Lisa lever. I en scen håller hon ett möte, i nästa sitter hon vid sitt skrevbord för att sedan vara ute på puben med tjejkompisarna och sedan sitter hon på ett flyg till USA.

Jag vet att sex säljer. Överallt. Tidningar, Tv, böcker, you name it. Dock säljer det inte hos mig. Man behöver inte skriva ut allt i detalj för att man ska förstå vad som är i görningen, sådant tycker jag mest bara är störande. Vad folk gör hemma i sovrummet eller ute på en filt i parken kan få stanna där. Ingående beskrivningar av personers sexliv klarar i alla fall jag mig finemang utan.

Boken är självbiografiskt skriven. Marika King kommer själv från Ludvika och har arbetat som managementkonsult. Man kan inte låta bli att fundera på hur pass mycket självbiografisk den faktiskt är. Visst är det bra att skriva om saker som man känner till väl. Skildringarna bli oftast mest trovärdiga då. Men var går gränsen någonstans?

Lisas härkomst från Ludvika tyckte jag mycket om. Väldigt roligt att kunna känna igen sig i boken och att fler får se lite glimtar från den delen av Sverige. Jag personligen är uppväxt i Smedjebacken, en ort med kanske några tusen invånare drygt en mil från Ludvika. Ofta har jag åkt samma tåglinje som Lisa tar när hon ska hem till föräldrarna och känner igen de ställen som finns beskrivna i boken.

Detta är helt klart en bra debut. Välskriven, fängslande och intressant. I nästa bok antar jag att vi kommer att få reda på hur det gick för Lisa och jag hoppas verkligen att det gått bra för henne. Det har hon förtjänat.