Jag är en av dem som återupptäckt biblioteket. Som liten älskade jag att vara där, knalla runt bland bokhyllorna och bara titta på alla böcker. Smedjebacken i södra Dalarna är en ganska liten ort, med ett litet bibliotek (i jämförelse med Uppsala Stadsbibliotek i alla fall). Fast jag kände dock aldrig att det var något som saknades direkt. Man gick runt bland bokhyllorna och tittade, sökte kanske på datorn (lägg märke till formen i singularis) som stod i mitten av biblioteket, eller frågade kanske en av de äldre bibliotekarierna. Ville man lämna tillbaka böcker gick man snällt fram till damerna vid disken (där det fanns plats för två stycken), och om man händelsevis ville låna böcker också gick man till samma ställe.

Nu för tiden lämnar man tillbaka sina böcker vid ett hål i väggen med ett rullband. Lånar gör man vid en av flera datorer stationerade i biblioteket och dina reserverade böcker står i en specifik hylla, det är bara att gå och hämta. Hela bibliotekets bokkatalog kan man lätt komma åt via internet. Där kan man också reservera sina böcker.

Allt har blivit väldigt automatiserat och man kan nu låna och lämna tillbaka böcker, reservera böcker som man sedan hämtar ut när de är tillgängliga, gå ner i magasinet helt utan någon mänslig kontakt. Ta mig inte på fel sätt, jag menar inte att det är något fel på utvecklingen. Allt är betydligt mer effektiviserat på det här sättet. Jag är bara lite chockad, alla de här sakerna som är vardagsmat nu var otänkbart när jag var liten.

Biblioteket förlorar dock lite av sin charm när jag hemifrån alltid kan kolla upp vilka böcker jag vill ha, reservera dem och göra allt sådant. Det enda jag "behöver" biblioteket till är att vara ett ställe där jag kan hämta upp böckerna.