Ja, jag kom faktiskt inte så långt in i Regnroman som jag hade tänkt. Ungefär 60 sidor läste jag innan jag gav upp. Denna bok som jag hade sådana förväntningar på lämnade mig besviken och en aning äcklad.

Huvudpersonerna består av en tråkig tjejtjusare till författare (Leon) som blir betald för att skriva en biografi över en gammal boxare och författarens fru (Martina), en pinnsmal tjej som alla killar faller handlöst för och som inte kan uträtta ett dyft. Dessa två flyttar ut till en överblött hus vid en myr. So far so good. Så långt kom jag i berättelsen ungefär. På dessa sidor hann jag med att beskåda ett lik, få höra om Leons "väg till storhet", höra ingående beskrivningar av hur en antilop blir levande itusliten, deras fiasko till bröllop och Martinas sexuella erfarenheter vid unga år. Där slutade jag.

Äcklad och uttråkad är nog de ord som bäst beskriver mina upplevelser av Regnroman. Tråkiga karaktärer som jag inte kan känna ett dyft medlidande med och inte kan fascineras av det minsta. Och framförallt alla dessa små irriterande onödiga sidospår som inte gör en annat än äcklad.

Förlåt, men så är det.