Vår värld förändrad till det bättre på grund av en pojkes till synes naiva tro på mänskligheten.

Allt börjar med en skoluppgift: Kom på ett sätt att förändra världen och gör det! Trevor McKinney bestämmer sig för att göra goda gärningar för tre personer, men istället för att tacka honom och göra något gott tillbaka ska de "skicka vidare" och göra något gott för tre andra personer. Han hade alla emot sig för vem skulle skulle skicka vidare? Ingen, vare sig Trevor själv, hans lärare eller hans mamma kunde föreställa sig hur långt det här skolprojektet skulle komma att sträcka sig.

En gripande bok, minst sagt. Jag hade höga förväntningar när jag började läsa och jag tycker mig inte ha blivit besviken. I Pay it Forward blandas huvudberättelsen med utdrag ur tidningsartiklar, intervjuer och utdrag ur Trevors dagbok, allt för att beskriva händelseförloppet ur flera vinklar. Syftet är att gå tillbaka i tiden för att se hur allt började och följa utvecklingen.

Trevor är en ung kille på tolv år vid bokens början. Han bor tillsammans med sin mamma Arlene, före detta alkoholist som kämpar för att hålla sig borta från drickandet och att kunna leva ett drägligt liv tillsammans med sin son. Lägg sedan till Reuben, en mörkhyad sargad veteran från Vietnam-kriget som flyttar till den lilla staden för att träda in i en lärartjänst. Dessa tre utgör grunden för ett mycket intressant persongalleri.

Men jag antar att det "stora" med Pay it Forward är budskapet. Att det går att göra en skillnad i det här samhället. Det som krävs är lite tro. Tro på att människan faktiskt inte är helt igenom ond utan att det finns något gott i oss alla. Och att alla kan göra en skillnad, vilket Trevor är ett stjärnexempel på. Man kan dock inte låta bli att undra: Kan det som boken berättar om hända oss? Fast det kanske är hela tanken? Att få folk att tänka till. Jag känner dock att jag står bland de skeptiska, jag har lite svårt att se den verklighet som målas upp i Pay it Forward där folk helt utan vidare ger bort sina splitternya bilar och dyrbara ägodelar för att "skicka vidare". Förlåt, men jag har lite svårt att se det. Även om jag väldigt gärna vill tro att det skulle kunna hända.

En glad överraskning boken bjöd på var de olika synvinklarna som kom fram. I de allra flesta böcker följer man en huvudperson genom berättelsen som antingen är skriven i första- eller tredjeperson. I Pay it Forward får man genom tredjepersonsberättande följa, framförallt Arlene och Ruben, men också andra personer som är viktiga för handlingen. Det kändes så befriande (konstigt uttryckt, men det var så det kändes). Jag har aldrig tänkt att man kunde skriva på det sättet, men det går tydligen och jag tyckte att det fungerade riktigt bra.

Något jag dock störde mig på i läsningen var de hopp och glapp som kom ibland. Mellan vissa kapitel och stycken kunde det gå dagar och ibland upp till flera veckor, vilket var väldigt irriterande. Jag tycker om att få vara med hela vägen, men jag kan förstå om det var svårt att få till det i det här fallet. Boken består ju som sagt av en hel massa dokumentation av vad som hände varvat med huvudberättelsen. Jag tyckte att glappen störde, men i det stora hela hade det mindre betydelse.

Som avslutning: Pay it Forward är en helt klart läsvärd bok med ett bra budskap. En fascinerande berättelse om hur något väldigt litet blir något extremt stort. Den ger en vilja att bättra sig och göra något för att förändra världen och visar att det egentligen borde vara möjligt.