En främling som presenterar sig som Woland, professor i svart magi kommer till Moskva tillsammans med några egendomliga följeslagare. Det verkar som om hela helvetet brakar lös och mystiska händelser följer på varandra och folk försvinner i mängder eller tappar förståndet. Kaos råder i Moskva och ingen vet riktigt vad som händer. Samtidigt finns det i romanen en man som kallas Mästaren och kvinnan han älskar, Margarita.

Detta verk klassas som en av de fyra eller fem viktigaste böckerna i Ryssland efter revolutionen. En riktig klassiker kan man säga. Höga förväntningar hade jag när jag började läsa, men ack så besviken jag blev. Mästaren och Margarita sägs vara så bra, men jag tyckte att den var lite spännande och finurlig i början, men därefter ganska långtråkig.

Jag har svårt att förstå vitsen med att boken är skriven och vad författaren verkligen ville säga med den. Folk försvann och hälften av personerna som omnämns hamnar på stadens psyksjukhus verkar det som. Woland och hans kumpaner gör den ena nedriga saken efter den andra och vanställer människorna de möter. Jag har svårt att förstå komiken och det roliga i det hela.

Upprepande och långtråkig är två ord som karaktäriserar boken. En massa människor råkar ut för Woland och sedan får man berättat för sig hur dåligt personerna mår och vad som händer med dem sedan, antingen försöker de resa så långt bort från Moskva som möjlig, försvinner, dör eller hamnar på mentalsjukhus. De flesta personerna har väldigt lika namn så när författaren avverkat ett par stycken blir de svåra att hålla reda på. De sista 150 sidorna fick jag pressa mig igenom, trots detta hade boken ett ganska bra flyt, men till slut ville man bara att den skulle vara över.

Jag är glad att jag har läst boken och fått skaffa mig en egen åsikt om den, men det är nog ungefär allt. Den gjorde inget stort intryck på mig.