Klicka vidare här för att komma till den nystartade utmaningen: Svenska Klassiker.

Ursäkta att jag länkar genom gamla bloggen, men Bokbloggar.nu har inte registrerat att jag bytt domän och adress än.

Välkomna in på bloggens nya adress: http://zachanthewriter.blogspot.com.

Den här bloggen kommer det alltså inte att skrivas något mer på utan ni är hemskt välkomna in på den nya adressen.

UPPDATERING: Såja, då ska länken fungera. Hörde att den tydligen inte ville fungera tidigare.

Efter en tids övervägande har jag nu bestämt mig: jag ska flytta, alltså byta bloggdomän. Jag tror att det kommer leda till en snyggare, enhetligare blogg och en mer lättskött sådan.

Jag håller på och flyttar blogginlägg och fixar färdigt layouten, sedan kommer jag visa er vägen till min nya boning.

Boken handlar om tre ungdomar i dagens Sverige och Turiket. Leo som växt upp i Varberg och vill bli rockstjärna. Efter nian flyttar han till Stockholm för att spela på kvarterskrogar och drömma om att slå igenom. Dilek, en kurdisk tjej som fått sluta skolan för att jobba i familjens videobutik då pappan blivit sjuk. Selahattin som pluggar på ett universitet i Turkiet. Han bor tillsammans med en kompis och är kär i en tjej.

Dessa tre ungdomar får man följa under nästan ett års tid. Man får känna deras längtan och deras sorger som pendlar mellan förhoppningar och hopplöshet. Saker blir inte alltid vad man har tänkt sig här i livet, vilket ungdomarna under bokens gång får lära sig.

I en intervju med Hallands Nyheter (som ni hittar här) säger författaren Martin Svensson följande om att skriva böcker riktade till ungdomar: "Innehållsmässigt vill jag inte klappa läsarna på huvudet, som en del moraliskt präktiga ungdomsböcker gör." Och det visar han bestämt genom flertalet sexscener i boken. När inget annat hjälper är en snabbläst bok med enkelt språk och korta kapitel.

Men tyvär går boken inte riktigt hem hos mig. Jag vet inte om det beror på att jag kanske inte riktigt kan kalla mig ungdom längre, eller om det helt enkelt är så att den verklighet som Svensson speglar i boken inte alls stämmer överens med min verklighet. Karaktärerna känns platta, utan djup pch jag kan inte riktigt känna något medlidande för dem eller relatera till dem.

Boken tar upp viktiga ämnen och känslor vi många har ställts inför, vilket jag tycker är viktigt, men jag skulle velat klä dessa känslor i andra ord och inte sätta in dem i de sammahang som Svensson gör.

Däremot diggar jag omslaget enormt. En stor eloge till formgivaren. Men tyvär är det ju oftast innehållet som avgör ens känslor för en bok.

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.

En halv föreläsning blev det fö rmig idag, sen åkte jag hem. Tyckte det var lika bra när jag inte kunde koncentrera mig på vad läraren sa på grund av trötthet och ont i halsen. Så nu när jag ätit luch hemma ska jag nog lägga mig i sängen eller soffan och läsa När inget annat hjälper av Martin Svensson.

För någon vecka sedan vann jag denna bok i en tävling på mitt bibliotek. Den fick senare följa med till Cypern och bli min semesterbok.

Inte han! handlar om två systrar Andie och Jin som bor på Irland. De är så olika man kan bli då Andie arbetar som musiklärare på en av stadens skolor medan Jin lever livet som lyxhustru. I födelsedagspresent till deras mamma ger Jin och hennes man bort en lyxkryssning i Karibien. Men när hon kommer hem igen är detta i sällskap av en ung man. Systrarna blir oroliga och undrar vad denne man har för motiv med deras mor.

"Chick-lit när den är som bäst" skriver Irish Examiner på bokens framsida. Det har jag läst för få boken i genren för att kunna uttala mig om men helt perfekt semesterlektyr står boken för i alla fall. Otroligt lättläst och enkel att komma in i, men ändå svår att lägga ifrån sig är en kombination som räcker långt.

Vad som är oerhört tråkigt med denna utgåva är flertalet stavfel och t. ex. fel i meningsuppbyggnader som man hittar i boken. Jag har läst en hel del böcker under mitt liv men kan aldrig minnas en bok som haft såhär mycket språkliga fel. Detta är ju självklart inte författarens fel utan snarare förlaget som gjort en dålig korrektur. Första ordet i bokens första meningen är felstavat vilket ger ett väldigt dåligt intryck.

Ett tecken på att jag har läst mer böcker det här året än vad jag brukar är att jag börjar bli lite gnällig angående teman och intriger i böcker. I Inte han! har Andie ett förhållande med en gift man som säger att han älskar henne men ändå inte kan lämna sin fru. Jag läste Marika Kings Supernova tidigare i våras, där denna intrig också finns med. Så jag kände mig ganska trött på att läsa hur de fram och tillbaka vill ha varandra, sedan försöker lämna varandra för att väldigt snart hamna i sängs igen. Det kanske är jag som är gnällig, men det känns som att jag är klar med otrogna män och kvinnorna som så envist ska älska dem.

Förutom dessa två anmärkelser (som ju inte direkt är bokens och storyns fel) var detta en bok jag gillade. Som nämnts ovan var Inte han! en spännande bok som var mycket svår att släppa. Storyn tog en hel del vändningar vilket gjorde den svår att förutsäga och därmed höjde spänningen ytterligare ett par snäpp. Chick-lit är inte min favoritgenre bland böcker, men jag kan mycket väl tänka mig att läsa några till.

Sedan ett tag tillbaka har jag funderat lite och nu när jag läste detta inlägg som Lyran skrivit så fortsatte tankarna.

Var håller alla bokbloggare hus? Var bor de? Den uppfattning jag fått är att väldigt många bor uppe i Norrland, har jag rätt eller är jag helt ute och cyklar? Det känns så. Antingen i Norrland eller så långt ner i södern. Finns det fler än jag som bor i "mellansverige"? Typ Mälardalen, Uppsala, Stockholm?

Jag slänger ut frågan för man kan känna sig lite ensam ibland.

Nu har jag officiellt klarat av första veckan denna terminen på universitetet. Igår kväll hade vi litteraturseminarium då vi diskuterade igenom de texter jag ägnade förra veckan åt att läsa. Så nu kan man väl kalla oss igång. Nu kommer kurserna att avlösa varandra ända fram till jul.

Svågern med fru och dotter har besökt oss i helgen. Riktigt trevligt. Huvudsyftet: trevligt sällskap och sällskapsspel. Lördagen bjöd på taco och Elasund medan söndagen avslutades efter söndagsgudstjänst med Ticket to Ride - Europe. Det blev tjejernas helg. Svägerskan tog hem spelet i lördags och jag vann en överraskande seger i Ticket to Ride. Har svårt att tänka mig att jag någonsin spelat så bra tidigare, jag lyckades klara åtta uppdrag!

I lördags anordnade IKEA en loppmarknad ute på parkeringen. Mycket trevligt. Den var inte jättestor, men tillfredställande. Jag fyndade Skuggan över stenbänken av Maria Gripe och En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Den första kostade tre kronor och den andra fem kronor, då båda böckerna var i utmärkt skick så kan jag inte kalla det annat än ett riktigt kap.

Jag tycker om att få post, jag vet inte riktigt varför men så är det. Och det är ganska intressant att få bokpaket i vår brevlåda. För kvarterets brevbärare får verkligen anstränga sig för att få ner paketen i lådan. Idag bemödade han sig inte ens att försöka få igen locket efter sig. Det gick helt enkelt inte. Sen är ju problemet att det är lika svårt att få upp detta paket ur lådan igen. Det krävs en kraftansträngning. Paketet innehöll i alla fall När inget annat hjälper av Martin Svensson. Första intrycket var: Vad tunn den är! Boken är 170 sidor lång, vilket var ungefär så långa böckerna var när jag var yngre. Men nu har man dock vant sig med Rowling och Meyer med sina tegelstensliknande böcker att man börjar tycka att normaltjocka ungdomsböcker är tunna (!).

Som ni hör växer bokhögen, men tiden för läsning (av annat än skönlitteratur) är ytterst minimal. Denna vecka har jag pluggat och läst som en tok (men att det ändå knappt känns som om man kan något är en annan historia...). Jag tror och hoppas att tempot ska lugna ner sig nu. Var tvungen att låna om mina biblioteksböcker igår då de inte heller hunnit läsas. Så bokhögen växer och jag vill läsa. Men det löser sig nog snart, ska vi se.

De två senaste gångerna som jag skrivit ett inlägg har Blogg.se hängt sig eller liknande precis när jag sparar mina inlägg så att de försvinner. Supertrevligt. Förra gången försvann bara sista stycket. Nu försvann hela inlägget och det var tämligen långt. Har definitivt inte tid att skriva om det nu. Kommer kanske ikväll.

Det borde man nog kunna kalla Iliaden och Odysséen. Gamla klassiska mästerverk som trollbundit människor i många hundra (eller kanske tusen?) år är de i alla fall. Homeros är den första författarbekantskapen vi stiftar i Litteraturvetenskap A. En ganska intressant bekantskap enligt mig. Länge har jag sucktat efter dessa gamla godingar. Antagligen mycket på grund av äran som väntar de som utforskat dem, eller nått.

Hela verken är det inte tanken att vi ska läsa, utan enbart utdrag ur några av sångerna och sedan en sammafattning av båda böckerna. Iliaden har jag nu tagit mig igenom, med blandade känslor. Nostalgi, då jag har studerat latin i gymnasiet och tyckte det var ganska roligt att läsa äldre prosa och poesi. Lite tråkigt dock att läsa det hela på svenska, då jag vet att så mycket språkfinurlighet gömmer sig i originalet och har försvunnit i översättningsarbetet. Men dock behärskar jag inte grekiska och har därför inget val.

Jag har dock lite svårt att hänga med i berättelsen. Det är säkert jättedumt och konstigt för många, men jag förstår liksom inte vem som är med vem. Är Akilles och Agamemnon på samma sida eller olika? Jag vet att hela Iliaden startar med att dessa två är osams och bråkar, men det ger ju inte så mycket. Däremot har jag inga problem att förstå vilken person det syftas på när enbart en beskrivning eller epitet finns, vare sig det rör sig om en gud eller en dödlig. Det har nämligen en medstudent som läst låneboken innan mig, med prydlig handstil angivit i marginalen.

Nu har hösten startat på riktigt, vad folk än vill säga om saken. Igår drog terminen igång, det märks. Redan sitter jag hemma vid köksbordet med flertalet tjocka kompendier, kollegieblock, kursböcker och ordböcker. Jag kommer att läsa mer än 100% så det kommer nog bli mer plugg än vanligt, men det ska nog gå vägen.

För tillfället har jag huvudet fullt med danska och norska, vilket är väldigt ovanligt. Fast första delkursen i Svenska B är just norska och danska, så förhoppningsvis kommer mina kunskaper i dessa språk vara mycket bättre inom några veckor. I den norska delen av kursen ska vi till exempel läsa utdrag ur Anne Holts bok Salige er de som tørster, vilket nog blir intressant för mig som i annat fall skyr kriminalböcker som pesten. Vi ska även läsa Ingvar Ambjørnsens Brødre i blodet. Till den danska delen blir det Kunsten at græde i kor av Erling Jepsen, vilken jag har hört ska vara tung och sorglig.

Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. De båda skönlitterära verken ska vara utlästa om ungefär två tre veckor, så jag bör börja ganska snart. Dock håller jag fortfarande på med Ängelns lek, och jag gillar inte att läsa flera böcker samtidigt, så jag har ett litet dilemma.

Det pågår ju en het diskussion om detta med pseudonymer. Jag är inte direkt intresserad, men jag började fundera lite på hela grejen med pseudonym.

Om jag någonsin kommer att skriva en bok och lyckas få den utgiven tror jag att jag skulle vilja skriva under pseudonym. Men då kom jag att tänka på: Vad säger man till folk som undrar vad man jobbar med? "Hej!  Jo, jag är författare, men jag skriver under pseudonym så jag kan inte tala om vilka böcker jag skrivit" Den aspekten känns lite jobbig, speciellt med allt hemlighetsmakeri inom familjen, för jag antar att man i alla fall berättar för dem. Är nog jobbigt att leva med en stor hemlighet, fast det kanske det är värt?

Alla meningar fick ingen lösning. Det var ingen som lyckades gissa rätt på dem. Men här kommer svaren!

1. Pojken hette Santiago. Alkemisten av Paulo Coelho.

2. Ingen stirrar på dig, intalade jag mig. Ingen stirrar på dig. Ingen stirrar på dig. Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer

3. Allt levande i Ylskogen dolde sig i sina grottor, bon och kryphål. Den oändliga historien av Michael Ende

4. Den stora resan till filosofernas hemland startade i Arendal, en gammal hamnstad på Sørlandet. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder

5. Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika. Utvandrarna av Vilhelm Moberg

6. Alltihop börjde en helt vanlig söndag i mitten av mars. Johannesnatten av Gull Åkerblom

7. The two men appeared out of nowhere, a few yards apart in the narrow, moonlit lane. Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling

8. This is a story about something that happend long ago when your grandfather was a child. The Magician's Nephew av C. S. Lewis

9. På sin födelsedag den 27 juni fick alltså Jonas Berglund äntligen en kassettbandspelare i sin hand. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

10. - Mitt beslut står fast och det finns ingenting att diskutera, sa mannen vid skrivbordet. Alanna - det första äventyret av Tamora Pierce

Sådär, där var de. Väldigt bra böcker allihop faktiskt.

Sådärja. Då var vi hemma igen efter en vecka på Cypern. Det har varit mycket sol, många grader Celsius och trevligt sällskap. Jag är dock bara en svag aning brunare, det går att se var halterneck-bandet på bikinin suttit, men inte så mycket mer än så. De rödhårigas förbannelse. Men men, jag är van.

Nu har jag testat att semesterläsa och jag kan avslöja att det gick sådär. Jag har läst Club dead av Charlaine Harris (i bilen till Dalarna, var tvungen att läsa ut den innan vi lämnade Sverige då den var superspännande och jag inte vill ta med biblioteksböcker utomlands) och Inte han! av Sheila O'Flanagan. För tillfället är jag halvvägs genom Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Så typ en och en halv bok blev utläst på Cypern, fast båda O'Flanagan och Ruiz Zafón är riktiga tjockisar så jag får trösta mig med det.