Jag är en av dem som återupptäckt biblioteket. Som liten älskade jag att vara där, knalla runt bland bokhyllorna och bara titta på alla böcker. Smedjebacken i södra Dalarna är en ganska liten ort, med ett litet bibliotek (i jämförelse med Uppsala Stadsbibliotek i alla fall). Fast jag kände dock aldrig att det var något som saknades direkt. Man gick runt bland bokhyllorna och tittade, sökte kanske på datorn (lägg märke till formen i singularis) som stod i mitten av biblioteket, eller frågade kanske en av de äldre bibliotekarierna. Ville man lämna tillbaka böcker gick man snällt fram till damerna vid disken (där det fanns plats för två stycken), och om man händelsevis ville låna böcker också gick man till samma ställe.

Nu för tiden lämnar man tillbaka sina böcker vid ett hål i väggen med ett rullband. Lånar gör man vid en av flera datorer stationerade i biblioteket och dina reserverade böcker står i en specifik hylla, det är bara att gå och hämta. Hela bibliotekets bokkatalog kan man lätt komma åt via internet. Där kan man också reservera sina böcker.

Allt har blivit väldigt automatiserat och man kan nu låna och lämna tillbaka böcker, reservera böcker som man sedan hämtar ut när de är tillgängliga, gå ner i magasinet helt utan någon mänslig kontakt. Ta mig inte på fel sätt, jag menar inte att det är något fel på utvecklingen. Allt är betydligt mer effektiviserat på det här sättet. Jag är bara lite chockad, alla de här sakerna som är vardagsmat nu var otänkbart när jag var liten.

Biblioteket förlorar dock lite av sin charm när jag hemifrån alltid kan kolla upp vilka böcker jag vill ha, reservera dem och göra allt sådant. Det enda jag "behöver" biblioteket till är att vara ett ställe där jag kan hämta upp böckerna. 

När jag inte pluggar (och ibland även samtidigt) arbetar jag som tolkadministratör för konferenser. Ett ganska hektiskt jobb ibland. Nu på lördag börjar sommarens konferens och slutar söndagen en vecka senare. Detta gör att jag har fullt upp på dagarna nu och kommer ha det ända fram till i början på augusti. Så varken läsningen eller bloggningen kommer att få så mycket tid ett tag framöver. Bara en förvarning.

En sådan konstig känsla, jag får ibland ångest på grund av att jag faktiskt inte har lust att sätta mig vid datorn. Nu under sommaren har jag insett att jag ibland flera dagar på raken glömmer bort att datorn existerar och att jag väldigt ofta brukar spendera väldigt mycket tid framför den. En konstig känsla. Men jag får ursäkta att det kan bli dålig uppdatering här inne på grund av det.

Så efter The Time Traveler's Wife hann A Walk to Remember inte ens komma in under "Jag läser:" innan den var utläst. Mycket bra var den, men jag är lite kluven om huruvida jag tycker mer om filmen än boken. Ganska udda, oftast tycker jag bäst om boken, men nu är jag tveksam. Detta har dock inget att göra med att boken skulle vara dålig på något sätt, utan bara att jag sett filmen säkert hundra gånger och för mig är det så historien utvecklar sig. Men A Walk to Remember var i vilket fall en mycket bra och läsvärd bok även om den skilde sig ganska mycket från filmen!

Jag har som tidigare nämnt lånat mycket böcker på bibblan den senaste tiden. Så pass mycket att jag inte alltid hunnit läsa ut alla böcker innan nya mer lockande böcker har fått följa med mig hem. För en tid sedan bestämde jag mig för att läsa ut de biblioteksböcker jag har kvar hemma och sedan ta itu med mina egna olästa som står i bokhyllan. Så då tänkte jag att Oliver Twist och Buddenbrooks äntligen skulle bli utlästa. Började igår kväll med den ena och insåg snabbt att jag inte hade lust att ge mig på Charles Dickens på engelska, det blev för mycket. La ifrån mig den på högen som ska tillbaka till bibblan och började sedan på Buddenbrooks istället för att snabbt inse att jag inte hade lust att läsa en tegelsten om fyra generationer av människor från Lübeck. Så båda böckerna skall snart lämnas tillbaka. Twist skall jag låna om vid senare tillfälle på svenska. Buddenbrooks får helt enkelt vänta tills jag är sugen på den. Så kan det gå.

Just nu läser jag The five people you meet in heaven av Mitch Albom, en bok från BBCs hundra-lista. Den får bra betyg än så länge. Sedan har jag Pay it forward av Catherine Ryan Hyde kvar innan jag ska ge mig på min egen bokhylla, med lite smått och gott. Även det ska bli spännande.

Nu har A walk to remember kommit i till biblioteket. Wohoo, det är en av flera böcker som jag verkligen längtar efter att läsa. Det kommer bli den första boken av Nicholas Sparks jag läser, men jag har älskat filmen gjord på A walk to remember i flera år nu. Så det ska bli så kul att få komma karaktärena ännu närmre som man i princip enbart kan göra i en bok.

Boken handlar om Landon Carter, en tonårspojke som är populär i skolan och har många kompisar. Han träffar den självsäkra Jamie Sullivan, dotter till stadens Baptistpastor. Detta möte förändrar sakta men säkert livet för dem båda. Som sagt, filmen är otroligt bra.

Under min läsning av Dead until dark och nu The Time Traveler's Wife har jag lagt märke till två engelska uttryck som vi inte riktigt har på svenska. I Dead until dark berättar Sookie: "I got carded". I The Time Traveler's Wife säger Clare och Henry att de "was ticketed", jag har visserligen för mig att Clare blir carded också när hon ska in på baren Berlin.

Som språknörd tycker jag att detta är mycket intressant. Har aldrig lagt märke till den här användningen förrut. På svenska finns det väl ingen motsvarighet till dessa verb? Utan det blir typ "Konduktören frågade efter vår biljett" och "Jag ombads legitimera mig". Inte lika fräckt, direkt.

I och för sig låter väl inte biljettad och kortad speciellt bra heller, men i alla fall. En språkgalnings iaktagelser. Over and out.

Här renoverar vi fortfarande och fixar en massa. Hallen är så gott som färdig. Det blir urstädning av den några gånger till tills slipdammet helt rensats ur huset. I köket är väggarna och taket snart klara, men vi ska fixa skåpsluckorna och lite annat innan det är färdigt. Sen så är det massa annat som står i oordning just nu. Alla skåp i köket är urplockade så det står kartonger lite här och där och en massa anda saker ligger på olika udda ställen.

När natten är som mörkast, efterföljaren till Imorgon när kriget kom är utläst nu. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tyckte. Den var ganska långsam och händelös förutom de 40 sista sidorna. The Time Travelers Wife kom in till biblioteket för någon dag sedan, jag hämtade den igår och började läsa i morse, medan maken målade köket en gång till. Den verkar riktigt lovande faktiskt.

Man vill ofta så mycket här i livet. Ofta alldeles för mycket. Jag tror inte att det bara drabbar bokbloggare, men vi är väldigt ofta utsatta. Visserligen kanske på eget bevåg, men ändå.

Jag skulle så gärna läsa fler klassiker. Och gärna svenska sådana, för det har jag varit lite dålig på. Sedan lockar anglosaxisk litteratur mycket, och jag släpper efter väldigt mycket för den litteraturen också. Ungdomsböcker vill jag väldigt gärna läsa, då jag känner att det var så mycket jag inte hann som ungdom och tonåring, och dessutom kommer det ju ut nytt hela tiden. Jag tycker om att vara uppdaterad, därför vill jag gärna läsa sådana böcker som alla talar om och förstå charmen. Sen så skulle jag gärna bredda mitt läsande och förståelse genom att läsa böcker från andra nationaliteter än svenska och amerikanska/brittiska. Speciellt böcker från ryska författare skulle jag vilja läsa, för Ryssland är ett annorlunda land som jag gillar mycket. Skulle gärna utforska deras litteratur mer för att förstå folket och folksjälen. Tyska böcker ligger dessutom mig varmt om hjärtat redan som det är. Nobelpristagare får vi inte glömma här heller. Och dessutom skulle jag vilja bara knalla runt på biblioteket för att hitta nya intressanta författare och böcker jag aldrig förrut hört talats om.

Allt detta skulle jag vilja göra, och helst allt på samma gång.

Sunrise handlar om familjen Baxter, skulle man nog kunna sammanfatta det på ett enkelt sätt. Äldsta sonen Dayne är Hollywood-stjärna och är på väg att gifta sig med Katy Hart, en ung teaterregissör. Det är destovärre inte så enkelt att gifta sig som stjärna utan att pressen och paparazzis översvämmar bröllopet. Men de har en plan.

Pappa John förlorade sin hustru Elizabeth efter många års äktenskap och trodde aldrig att han skulle kunna älska någon efter det. Men nu har han en vän vid namn Elaine, och kanske är det han har för henne mer än de känslor man har för en vän?

Jim och Jenny har två biologiska barn, tre adopterade barn från Haiti och så har de Cody, ett fosterbarn (antar jag) som spelar football i laget som Jim coachar. Cody tar en överdos alkohol på en fest och får utkämpa en kamp mellan liv och död.

Överlag tycker jag att Sunrise är en väldigt mysig bok som lämnar efter sig en feel-good känsla i magen. Man kan inte låta bli att älska alla karaktärer i boken, det går helt enkelt inte. Det går inte heller att vara likgiltig till de bekymmer och problem de möter i sin vardag. Utan man bryr sig, oroar sig med dem, gråter med dem och hoppas med dem.

Detta är den andra boken jag läser av Kingsbury, tidigare har jag läst en av hennes fristående böcker. Denna bok är som jag nämnt tidigare bok nummer ett i en serie, men detta är serie nummer tre om familjen Baxter. Jag tror nog att jag kommer läsa klart den här serien och sedan gå tillbaka och läsa de andra. Annars kommer jag aldrig kunna koncentrera utan vill veta vad som händer dem.

Titeln Sunrise sammanfattar ganska bra temat i boken, då den är fylld av soluppgångar och nystarter. Kärlek i olika former är ett återkommande tema. Kärleken mellan Dayne och Katy, där Katy måste ge upp en del saker för att hitta rätt och vänja sig livet i rampljuset, eller blixten från paparazzis om man nu vill säga så. John måste lära sig älska igen, om än i sin egen takt.

Sunrise har de ovan nämnda tre huvudhistorierna men ett flertal mindre historier som tar upp saknaden efter en avliden förälder, relationen mor-dotter, ungdomskärlek och mycket mer.

Så en mysig läsupplevelse med trovärdiga och älskvärda karakrärer som lämnar efter sig en god känsla i magen och en förnyad tro på kärleken.

Oj, vad tiden går fort. Det händer så mycket och man har så mycket för sig. Det var fyra dagar sedan jag skrev senast. Tiden bara försvann. Har knappt suttit vid datorn sedan dess.

Vi håller på och renoverar här hemma i lägenheten, närmare bestämt hallen. Jag har rivit tapet flera dagar och slipat väggarna några dagar efter det. Så jobba i hallen på dagarna och läsa på kvällarna har varit mitt schema medan maken har varit iväg som ledare på barnläger, sedan legat hemma i feber och jobbat efter det. Imorgon kommer dock svärfar och ska hjälpa oss vidare och förhoppningsvis är det tapetserat och klart på onsdag/torsdag när han åker hem.

Iförrgår började jag läsa Dead until Dark av Charlaine Harris. Den hann inte ens komma in på "Läser just nu"-listan innan den var utläst. En intressant och mycket spännande bok. Recension kan komma senare. Känner att jag inte är i stånd att lova ut recensioner då så mycket annat kommer i vägen och sedan försvinner lusten. Men vi får se. Jag har ett par böcker jag borde och egentligen vill recensera på tur.

Ett vanligt fenomen inom bokbloggar verkar vara läsplanering. Där man listar de böckerna man ska läsa inom närmsta framtiden. Jag har väldigt svårt att förstå mig på detta. Hur lyckas man sedan följa denna läsplanering?

Jag personligen skulle ha väldigt svårt att planera min läsning på det sättet. Oftast läser jag lite som jag känner för det. När jag börjar närma mig slutet på boken jag håller på med funderar jag på vilken nästa ska bli. Men jag skrev ju precis ett inlägg om min läs-lista. Jo, det gjorde jag. Det är böcker som jag vet med mig att jag vill läsa, fast det är inte säkert att det kommer bli inom den närmaste tiden. Jag vill liksom inte ruta in mig i ett fast spår som jag måste följa utan kunna läsa fritt.

Självklart följer jag boklistan i t.ex. litteraturkurser på Universitetet, men det är en sak. I min privata läsning tycker jag om spontanitet. Visserligen bestämmer ju det jag kammar hem från biblioteket vad jag ska läsa, men då finns ju det ödesdigra omlånet, vilket "Buddenbrooks" har fått erfara i mitt fall, då den nu legat hemma hos mig i någon månad, fortfarande oläst. Jag har helt enkelt inte haft lust att läsa den än.

Så läsplanering kanske passar för en del. Men jag tror inte att jag är en av dem. Fast hemligheten kanske är att det faktiskt inte funkar, men att man försöker följa planeringen än då? Vad vet jag?